Fotbollslördag med förväntan

En dag dedikerad åt fotbollsböcker och skrivande. Så upptäcker jag plötsligt att dygnet är fullt av fantastiska fotbollsuppleveler – ”på pappret”.  Det avgörande för att TV-sändningen ska bli magisk är ofta tempot ( och att man slipper störa sig på kommentatorerna). Ifall båda lagen vill ha fart blir allting så mycket mer krävande och den individuella tekniken avgörande. Ju färre närkamper, utfällda bommar, tröjdragningar, taktiska frisparkar och evighetslånga fasta situationer desto härligare fotbollsunderhållning. 

Nej, jag bryr mig inte om Superettan och vilka lag som går upp, i år. Allsvenskan borde ha högst 12 lag, gärna tio (mer om det i morgon). 

Ifall Madrid förlorar även i Sevilla – får Zidane sparken då? Hemmalaget är vilt revansch-hungrigt efter att ha torkat 0-4 i CL. Mötet mellan spanska ligan två mest falangist-anstrukna klubbar brukar alltid kännetecknas av bra fotboll och mycket känslor. 

Finalen Bayern-Leipzig kan också bli kvalitétsfotboll: högt, högt tempo och många målchanser. Troligtvis kommer bortalagets mindre bra målvakt att vara avgörande. 

Så Chelsea mot Leeds – matchen som är min första stora engelska fotbollsupplevelse. Jag blev Unitedfrälst. Alla andra jag kände började hålla på Chelsea för de hade längre hår och var av definition då ”poppigare”. Såg matchen på Johan Linanders färg-TV. Omspelet sändes aldrig. Är  stolt följare av ”El Loco” Bielsas fotbollsfilosofi. Kan bli en härlig match i skrämmande högt tempo. Får Giroud, den nye Zlatan, göra ett inhopp? 

Ps Jag minns ett inhopp i andra laget, en höst för blott tre år sedan men ändå i en annan värld. Pawel Cibicki var bäst på plan under den korta tid han fick visa upp sig.