Ett Blågult med bänkfilts-feeling i röven

Allvarligt talat. Är lite chockad över startelvan  – nu efter det spelmässiga fiaskot mot Georgien (87-platsrankade Georgien). Mot 117-rankade Kosovo satsar Janne på (källa AB): 

Kristoffer Nordfeldt-Mikael Lustig, Victor Nilsson Lindelöf, Filip Helander, Ludwig Augustinsson–Viktor Claesson, Kristoffer Olsson, Sebastian Larsson, Emil Forsberg–Zlatan Ibrahimovic, Alexander Isak.

Varför Olsson får en ny chans är för mig ofattbart. Även om jag inser att Albin Ekdal skulle ha startat ifall han inte skadade sig. Bredvid Sebbe garanterar det ännu en match med uselt tempo och många farliga felpass. Ytterbacksparet indikerar den fruktansvärda bristen på bra ytterbackar i svensk herrfotboll. Att en kille utan speltid och en annan som är utlånad till ett bottenlag i danska ligan är reserver finner jag anmärkningsvärt. För att citera en närstående källa från i höstas: ”Vilket jävla skämt. Ytterligare ett bevis. Inkompetenta personer på fel positioner som kväver svensk fotboll” .

Alexander Isak är bättre på bortaplan och en i match som jag förutsätter Sverige INTE kommer äga. Förutom snabbheten tyckte jag Isak dock var underkänd mot Georgien. Han var klen och alltför lätt att flytta på. Jag är glad över att Forsberg, också han med reservfiltskänslan i röven, ändå får chansen. ”Foppa” har fortfarande klass, och hyfsat tempo. Trots att karriären är på väg att kantra.

Jag hoppas jag har tokfel men generellt sett vill jag nog påstå att Sverige bör vara patetiskt lyckliga över en poäng i kväll. Det intressanta är inte exakt när Sverige missar VM-kvalet utan hur Zlatan kommer hantera alla misslyckanden och poängtapp. EM är Zlatans enda stora mål men kan en vinnarskalle finna sig i att över huvud taget associeras med blågul reservlagsfotboll kvalsäsongen 2021?