Helvetet på flamländska, betraktat en påsksöndag från min danska TV-soffa

Det är skillnad på Golgata och Golgata. Det vill säga gatsten är aldrig kullersten. Gatsten är förhållandevis raka, jämna små söta stenkvadrater. Som ligger tätt. Och ibland kastas mot kravallpolis. Kullersten är stora, ovala bamsingar med mycket mellanrum. Den demonstrant som kastar kullersten har ännu inte lämnat gymmet. Wikipedia hävdar att Flandern Runt kör på gatsten men flera sträckor avgör på de sälliknande stenar som kallas kullersten. Bland annat några av de legendariska backar som lutar upp och över 20 %. Det är så brant att det kallas ”muur” – med glashal kullstersten. 

Medan den kristna världen firar Jesus sovmorgon (han stod ju inte upp förrän på måndagen) ligger jag i soffan och läser otidsenliga papperstidningar och tittar på ett av världens tuffaste endagarslopp på cykel. Danska TV2 Sport startade kl 10:00 och nu efter en och en halvtimmes sändning har cyklisterna bara 20 mil kvar. Eller 200 kilometer. Mil finns inte i Danmark, allting räknas i kilometer. Kanske för det är ett så litet land.  De enda mil som finns är sjömil och de är bara lite mer än en och en halv landkilometer. 

Dansk gör bara avbrott för en annan påskklassiker – klockringning kl 12:00. Discovery kör fem minutersreklamavbrott varje kvart. Det är m y c k e t frustrerande.  Danska tidningar spekulerar i nya danska framgångar. Danskarna hävdar alltid att deras många vinster under vårens klassiker beror på att vädret är lika jävligt här som i Danmark: kallt och blåsigt på ganska platta vägar. Det är en dansk ”fidusbamse”. Skillnaden, det som ligger bortom låglandsdanskarnas horisont, är alltså de helvetiska korta klättringar som ligger under loppets sista 100 km. Det enda viktiga där är att inte falla av. Vilket danskar ibland gör. Jesper Skibby som nyss kommit ut med en ny bok (”Engang var jeg Jesper Skibby”) hamnade i sin första Flandern runt 1987 under en följebil med benen. Kunde slutat värre. Jesper var ”pissetrett”, lyckades med några centimeter undvika BMW:ns framhjul men medan han låg där i backen så fick han se en åskådare springa i väg med  hans cykel. Uppför den branta backen. Jesper kom på benen, satte efter och fick precis på krönet tag i ett bakhjul och kunde återerövra sin sadel. 

Fullt så vilt blir det nog inte i dag men i Flandern Runt kan allting hända…  …180 kilometer kvar…