När åker Granen ut?

I ”En Reflektion”, Anna–Maria Lenngrens dikt från sent 1700-tal, heter det att ”förr bars han alltid hem/nu bärs han äntligt bort”. 

Andreas Granqvist är varken död eller ölalkis. Men man kan nog säga att han barrar. Han är både sportchef, lagkapten och nyrehabbad kroniker. Plus familjefar. Han drömmer om både sommarens EM-slutspel och toppen av Superettan. Det första han gjorde efter säsongen där han bara kunde spela 55 minuter var att värva landets bästa rehab-team till Helsingborg.

Om Andreas Granqvists alla ambivalenta roller, den oerhörda pressen och den enastående viljan som alltid har sällskap av en molande smärta, har Anders Bengtsson och Daniel Nilsson gjort ett utomordentligt reportage. När Offside är så här bra, kan utnyttja både platsen och tiden och ge texterna tålamod så är den oslagbar. Jag vill möta en Offside full av skador, ekonomi, politik, korruption och nördig fotbolls know-how – det tror jag är magasinets framtid. 

Själv möter Granen och hans tio ”näranställda” i kväll ÖIS på Olympia. En stormatch, på sitt sätt. Det var även den första stormatch jag gick ensam på. 22 000 på träläktarna när de helvita eleganterna krossade HIF med 4-0 i det allsvenska kvalet för 52 år sedan. Jag hoppas på en övertygande seger, det såg bra ut mot Giffarna, fast allra mest hoppas jag på att Granens ljumske håller.