Att omformulera fotbollshistorien

”keep your eyes wide, the chance wont come again”

På Copenhagen Contemporarys storsatsning ”Art of Sport” live-kommenterar svenskan Sara Sjölin åttondelsfinalen i VM 2018 mellan Sverige och Schweiz. Från att ”de sparkar av”, över ”Granqvist är trött och ser ut att vara full av ångest” till ”det är över”. En 111 minuter lång videoinstallation (med tillhörande sportbarsinredning, där namn och signering utgörs av ölunderlägg) som verkligen tolkar svensk fotbollshistoria helt annorlunda. 

Är det en effekt av pandemin, vårt behov av att tolka historien, inte enbart förra årets allsvenska, annorlunda? Oavsett vilket görs detta ofta, utifrån vad jag själv upplever vara snäva personliga perspektiv. Historien tillförs en ny politisk, eller tabellplaceringsmässig förklaring, och eventuellt ny funktion. Det ”vi” då upplevde, och så som vi tolkat detta, är inte enbart problematiskt – det sägs ha varit helt fel. Det är OK. Fel måste vara OK. ”Hammarbys fjolårssäsong var inte rättvis, de borde tagit medalj. Det gör de i år”. Gör sig Roland Nilsson sig skyldig till historiemissbruk? 

Unga engagerade människor/supportrar bör placera in historien i sin egen dagsaktuella kontext. Speciellt ifall den tolkningen krockar med den tills nu gällande, officiella. Historien säger oss att detta dels är ett ständigt pågående uppror mot de rådande strukturerna (det vår generation kallade ”fadersuppror” som går ut på att rasera och frigöra sig från det etablerade, officiella), dels att detta är en nödvändig process för att utveckla vår bild och vårt bruk av historien. Fotbollshistorien ska helst inte ses i imperfekt. Varför blir folk så rasande på Superligan. Är den vad den påstås vara på Informations första sida:   

Det handlar även om vår personliga utveckling – den som alltid riskerar stagnera och måste tillföras ny ved, en ny verklighetsuppfattning. Det som Bob Dylan sjunger om i ”The Times They Are A-Changin” , från 1964…

Jag har precis läst en sorts autofiktion från 1988 skriven av Sven Lindqvist – en man dokumenterar en manlig miljö. Inte helt olik en uppbruten Knausgård med insprängda essäer om historia.  Enligt det nya feministiska förordet skrivet 2020 har inte författaren förstått nånting av vad han upplevt. Det spännande är att jag själv avfärdade boken för 32 år sedan av ungefär samma skäl. Nu har jag själv, både vad gäller miljö och ålder, hunnit i kapp författaren och älskar boken. 

I onsdag öppnade säsongens stora danska konstutställning. Utgångspunkten för Statens Museum för Kunst är att de två världsberömda expressionistiska tyska konstnärerna i den mycket radikala och vänsterorienterade gruppen Die Brücke” i själva verket var nazister och rasister. De var det absolut inte i samtidens kontext, tvärtom, men är de det idag? Utställningskuratorn försöker bevisa det genom att sätta in konstnärernas liv, och delvis verk, i dagens verklighet. Titeln på utställningen är mer diplomatisk, har inte samma didaktiska eller dogmatiska ton. Där kallar man det en diskussion. Kirchner og Nolde – til diskussion.

Eftersom alla de tre nämnda män är döda blir det en fruktbar och spännande ”diskussion”. Tycker jag som tvivlar. Ifall det nu alltså är en diskussion? Ibland har jag känslan av att alla som inte är för den nya tolkningen automatiskt är emot. Det är i alla fall så jag tolkar deras påstående och nya perspektiv på historien.  Det i sig bygger på ett historiskt axiom – ju svårare att övertyga motståndarna om ens argument, ju viktigare är det att avskilja de pålitliga från de där automatiskt måste misstros. Ett övertydligt ”Vi” och” dem”, ett ”nu” och ”då”. En av mina konkreta invändningar mot utställningen är inte att kuratorn tagit över konsten och istället ställer ut sina egna 2021-års tolkningar av verken, konstnärerna och historien utan att denne person förblir anonym, gömd bakom initialerna SMK. Det är fegt, men ganska förståligt. 

Så kanske är det här inte en effekt av pandemin utan enbart mina egna behov av finna en kontext för något som jag inte riktigt förstår, kanske tycker är helt fel. Typ tabellen. Det är väl OK?  

Texter kommer på mina bloggar!