Vilka ska skydda spelarna mot vad?

Den beundrade landslagsikonen, tillika allsvenskans mest erfarne spelare,  gör naturligtvis inget som han inte menar och beräknat. I torsdags visade AIK-aren än en gång sitt totala förakt för Malmö FF. Han kalkylerade med att få stanna kvar på planen. Han räknade rätt. Än en gång slapp ”Sebbe” Larsson ett reellt straff. 

För tre års sedan jublande han hånfullt rakt framför MFF:s bänk. Efter att han och AIK först filmat till sig en frispark på tilläggstid, sedan avgjort allsvenskan. I torsdag gick ”Sebbes” hat ut mot Anders Christiansens sken- och vadben. En fullkomligt vettlös och farlig stämpling som självklart borde renderat i rött kort. Det tyckte varken domaren eller Discoverys närmast patetiskt okunniga kommentatorspar.  

När tränare JD Tomasson tog upp de ständigt farliga tacklingarna mot spelaren som anses vara seriens mest värdefulle spekulerade Fotbollskanalens expert inte i varför domarna ständigt låter brottslingarna vara kvar på planen utan vad egentligen som låg bakom tränarens oro. Tränaren försökte vinna fördelar genom att manipulera domarna, var expertens dom.  

Varför svenska domare har en nivå för fina, landslagsmän och en för andra dödliga är ännu ett bevis för den undermåliga domarstandarden i svensk fotboll. Samtidigt vill man inte ha inte VAR och styra upp de värsta felaktigheterna. VAR hade omedelbart plockat ut ”Sebbe” Larsson från banan. Han hade inte där att göra. Det har ingen spelare som avsiktligt försöker skada motståndarna – något seriens utan tvekan mest erfarne spelare självklart gjorde.   

Om nu domaren inte vill skydda spelarna, när media inte förstår och tränarna beskylls för fusk när de tar upp risken för allvarliga skador – vem ska då beskydda spelarna? 

Återstår då det medicinska akutteamet på planen. De som efter ett par minuters intensivt arbete fick upp dansken på fötter igen. Kraftigt haltandes. Den sista delen av behandlingen bestod i en pilla som smusslades in i AC:s mun. Det var uppenbart att det inte skulle ses av andra. En TV-kamera råkade ha fokus på processen. Var det smärtstillande AC fick och i så fall – vad riskerar han för värre, kanske livslånga problem genom att spela trots att kroppen inte vill. För det är rent konkret vad smärtstillande innebär – du plockar bort kroppens vanliga varningsmekanismer och riskerar betydligt allvarligare skador. Mot att spelaren kan vara kvar på planen. Det är en kalkylerad, cynisk risk, liksom ”Sebbe” Larssons. 

Ett exempel på det farliga ”gamblandet” mellan spel och hälsa är Rasmus Bengtsson. MFF:s mittback en allvarlig knäskada som borde behandlats. I stället spelade han hela guldhösten 2017 på kortisoninjektioner i knäet. Jag skrev om det då, jag har skrivit om det oetiska som MFF:s läkare Pär Herbertsson är ytterst ansvarig för. Jag spekulerade i om inte försvararens elitkarriär var över efter att han trotsat skadan. Det var den, såväl karriären som knäet. I flera säsonger försökte han göra comeback utan att lyckas helt och hållet. Jag utgår ifrån att Rasmus Bengtsson var fullt införstådd med vad han offrade för MFF den hösten. Hans bitterhet  – när klubben inte tyckte att han och hans knä hösten 2020 längre var tillräckligt bra – är ganska förståelig. Åtminstone ur det perspektivet. 

Vem ska skydda spelarna och mot vad och vem ska de skyddas?