”Vi er røde, vi er hvide”

Kändes nästan som firserne i går kväll med Laudrup och Elkjear när Danmark gjorde fyra kassar på ryssarna i Parken. 

Då var det Grundlovsdagen 1985 och jag hade en kæresta på Frederiksberg. Nu bor hon på Vesterbro och motståndarna lystrar inte längre till Sovjetunionen och är definitivt inte en världsnation i fotbollsvärlden. Men den danska tekniken, fantasin, lättsamheten och den berusande, hänförda publiken var åter ”paa pletten”.   

Mikkel Damsgaard är så ödmjuk och har så underbar teknik att han kan bli en ny Laudrup. Däremot är varken den f d jättetalangen Dolberg och Brathwaite i närheten av att vara skyttekungar eller måltjuvar. Båda borde gjort mål i går, båda fattade besluten att inte skjuta i första läget utan ta med sig bollen och då studsade den bort på benskydden. Sånt gör inte riktiga målskyttar. 

Trots fyra mål har Danmark problem med målskyttet. Yussuf Poulsen är en duktig offensiv och taktisk spelare som gör mål då och då: 10 på 57 landskamper. Och så 20-åringens 3 på 5 A-landskamper men det saknas en gedigen avslutare i boxen. Efter det turliga och oförklarliga 2-0 satsade Ryssland offensivt och Danmark var närmare 6-0 än den felaktiga straff som UEFA och VAR skänkte Ryssland. 

Det finns mycket annat bra med Danmark som gör att de kan gå långt i EM. Bland annat att den andre som spelade på hemmaplan i går kväll (liksom Yussuf är Højbjerg fostrad i grannklubben BK Skjold) är i sitt livs form. Wales blir en ”lækkerbisker”, en mumsbit, men Belgien och Frankrike och kanske England, i fall de får ordning på taktiken, är alltför bra. Det bästa med gårdagens seger är att Christian Eriksens fatala hjärtstopp till slut inte stoppade Danmark från att gå vidare. Förhoppningsvis inte heller nummer 10!