Fantastiskt fotbollskväll

Före EM blev det pojklagsfotboll. 3-0 mot Trelleborgs FF 3-0 borde varit det dubbla denna sommarkväll på Hyllie IP. Man kramade om varandra, stöttade och hade kul. Rullade mycket i backlinjen, i 3×25 minuter och ett ”coolingbreak” i sista perioden. Sedan två matcher där momentum hela tiden flyttades mellan lagen. Unai Simons misslyckade passningsmottagning var lika ofattbar som Frankrikes passivitet och Labinots ointresse. Frankrike har det senaste 20 åren ofta haft spelare bra nog att vinna alla turneringar men visar en så ofattbar stor arrogans. Kanske samma arrogans som 90 procent av de unga franska väljarna visade när de struntade i att rösta i lokal- och regionalvalen i helgen?

Det där med att minimera insatsen för att allting nog fixar sig ändå. Eller att makten är så långt borta att det inte känns som om det spelar någon roll vem som bestämmer. Det är mycket oroväckande.  

Världens demokratier borde reagera lika starkt på de unga anonyma underpriviligierade fransmännens likgiltighet som andra länders överrika fotbollsspelare borde reagera och undvika Les Bleus likgiltighet i framtiden.  

Att den land- och språkliga lillebrodern besegrar den arroganta grannen är underbart. Den schweiziska glädjen kommer jag bära med mig i flera dagar. Jag ska också fundera, och skriva, om Hugo Lloris ojämna straffprestationer och om alla nickmål i EM. Plus det här med att göra två snabba mål. Inte enbart Kroatien, Spanien, Frankrike utan även Sverige, och Polen, Tjeckien, Danmark e t c.