Sverige bakom Italiens EM-triumf

Frankrike vinner VM 2022 (under Zidane) men man måste ändå imponeras stort av ett italiensk lag som i princip helt utan världsstjärnor vinner EM. Eller snarare tack vare bristen på stjärnor. Aldrig har jag sett ett italienskt lag springa så mycket utan boll. Aldrig har jag sett ett så välbalanserat och starkt kollektiv som Mancinis landslag ( jämför gärna med Duchamps brist ledarskap). Det tror jag avgjorde – inte att man borde förlorat mot Spanien och var illa ute mot Österrike. Inte att man liksom Spanien saknade riktigt bra boxspelare utan att man spelade en rörlig, intelligent anfallsfotboll som byggde på, löpningar, passningar och att mittfältarna sprang så mycket att de orkade följa med in i boxen. Varje gång man orkade ta löpningarna och blev 3 mot 4 eller 5 mot 6 skapade man farligheter och ”avslutsliknande” situationer. Jag tror också att Chellini och Bonuchis ledarskap betytt otroligt mycket. De har stått upp i alla lägen och hängde de inte med hög Chellini tag i en tröja. Och spelmålet kom efter att Chellini hakats upp (hade blivit VAR straff) och Bonuchi satt Pickfords retur. 

Efter att Nordkorea slagit ut Italien i VM-66 omorganiserade man och vann sedan de två följande mästerskapen: EM-68 och VM-70 (så när som på att man mötte ett av historiens bästa brasselag och förlorade 4-1).  

Sveriges playoff-sergen i november 2017 låg bakom den senaste ”total makeovern”:  triumferna i Nations League och EM. 

De tre helt avgörande saker bakom EM-segern var alltså: Sverige, de offensiva löpningarna, och två gamla gubbar som var långsammast på plan.