En man mindre en hel match: MFF:s bragd växer fortfarande

Som Celticsupporter är jag van vid att Rangers har domarna med sig. I skotska ligan. Aldrig sett det i Europa men så har jag inte sett Rangers i Europa på tio år. 

Jag tyckte redan 1-0-målet var tveksamt. Morelos trycker sig fram och använder himmelsblå axlar för att komma högre. Slovenske domaren Slatko Vincic godkände och det var ett sådant där mål man kan få mot sig ute i Europa. 

Lyckligtvis var inte Slatko och en av de assisterande så synkade att denne vinkade när Rangersmålvakten tydligt tog en studsande boll utanför linjen. När Slatko då blåser finns det bara en väg – en målvakt utanför straffområdet är som vilken utespelare som helst. Och tar du som utespelare medvetet bollen med händerna som siste spelare är det odiskutabelt rött. Bara är så! 

Slatko vet naturligtvis men vågar inte. Hade Dahlin gjort samma sak i det läget av matchen hade det garanterat blivit rött. 

Utvisningen. Med tanke på nivån Slatko satt är Bonkes första gula hårt. Inte helt fel men hårt. Naturligtvis är det idiotiskt att gå in med sulan och ett gult men så gör Bonke – det är inte första gången och det vet även JDT. Med Bonke tar man alltid en chans. Hade han varit mindre Bonke hade han aldrig stämplat och i fall att – så borde han också kollapsat, rullat tunt och skrikit. Jag hade också kunnat ta Bonkes utvisning ifall Rangers redan var nere på tio man. Just för att han inte ville att domarna skulle avgöra. Den chansen till ”rättvisa” eller kompensation tog inte vår slovenske vän. Istället skapar han ännu större obalans genom ännu ett gigantiskt feldomslut.

Vad jag främst reagerar mot är att Rangersspelaren som också går med sulan inte får gult även han. Då hade jag kunnat acceptera Slatko. Eller att domaren släppt det helt eftersom det är en komplicerad situation. När en sådan här situation uppstår brukar domaren tafsa efter det gula men snabbt inse misstaget. Man ska vara försiktig med att avgöra matcher på enskilda, svåra domslut. Utan VAR. Det vet Sla tko. Med tanke på att han vet att han redan gett Rangers en stor, reglementsvidrigt fördel – varför då, efter betänkte tid ge Rangers en ny, vad som rimligtvis borde vara, helt avgörande fördel?

För även i det här fallet har Slatko tid att begrunda bedömningen. Den här gången märkte man att Slatko fick veta att Boke hade gult i öronsnäckan efter cirka fem, tio sekunder – han nästan rycker till av förvåning och tar sedan snabbt och obevekligt upp det gula – ungefär som han har upptäckt en bonus, eller möjlighet och nu tog den. 

Att Slatko sedan inte ger Rangers fler större möjligheter att vinna och gå vidare är inte konstigt. Han tyckte han redan gjort sig förtjänt av belöningen genom att skänka Rangers en hel halvlek av vad vi alla trodde var avgörande felbeslut. Elva mot tolv i första, tio mot elva i andra. Vi får se om några år, eller decennier, ifall sanningen kommer fram. Och ifall Slatko och hans ene assisterande får fler uppdrag.