Dahlin borde tagit Sanas straff

Johan Dahlin är ingen bra straffmålvakt. I praktiken. Ifall det beror på hans egen oförmåga eller dåliga analytiker vet jag inte. Jag vet dock att det kan bli dyrbart, kan bli helt avgörande för MFF:s CL-äventyr. Johan Dahlins agerande på Tobias Sanas straff i lördags var inget bra genrep. 

Tobias Sana är en hygglig straffskytt. Procentuellt sett. Han har slagit in 12 av 16 det vill säga 75 procent. Enligt Transfermarkt. Han tycker själv, i efterhand, att han är ”född för det”, men kameran säger något annat. Ifall Johan Dahlin visste hur Tobias Sana slog den förra straffen, den som Elfsborgs Tim Rönning räddade den 5 juli, hade han troligtvis tagit den på Stadion.

Varför? 

Låt oss först slå fast att förlusten inte är Johan Dahlins fel. Man kan aldrig lasta en målvakt för att han inte tar en straff men man kan eventuellt ifrågasätta hans agerande utifrån de fakta som finns tillgängliga. 

Eric Larssons oförklarliga självmål är otagbart och man kan inte lasta Dahlin för att han inte kommer upp snabbare på returen som Berg pangar in högt, ur ingen vinkel. Samtidigt måste det sägas att Johan Dahlin aldrig varit en smidig målvakt. Hans stora förtjänster sitter inte i reflexer och motorik. Jag såg honom första gången på målvaktsträningen med Mats Svensson i Båstad, inför U-21 EM 2009. Smidigheten var inte hans grej. Pär Hansson var däremot framförallt smidig men saknade mycket av det andra. Nordfeldt nånstans mittemellan. I mitt tycke var Nordfeldt en bättre målvakt, just då men Dahlin fick stå i premiären, på Stadion, och släppte in ett långskott han inte borde släppt in.

Det har blivit bättre. Mycket bättre. Vid 35 har smidigheten faktiskt hunnit i kapp honom. Han rör sig bra och så pass snabbt som man kan kräva av en så pass stor, 35-årig målvakt. Krav på att studsa upp igen kan man ställa på Marko Johansson eller Ismael Diawara men att Johan sitter kvar på röven vid 2-2 är med tanke på ålder, ryggproblem och den erfarenhet han har inte någon belastning för hans helhetsbetyg.    

Dubbel-Anders på Discovery följer lydigt den dramaturgi kanalen kräver. Man försöker alltid hitta hjältar och blundar alltid för syndarna, elelr förlorarna. I den kontexten är det inte konstigt att Dubbel-Anders påstår att Tobias Sana väntar ut Dahlin och slår bollen på andra sidan. Problemet är att den duktige och sympatiske experten har fel. I fall man studerar Sanas straffmiss på Ullevi ser man att Sana är som en öppen bok. Anloppsriktningen, sista steglängden, vänsterfotens vinkel vid isättningen och bäckenvridningen – allt tyder på att han ska slå bollen mot den högra sidan, ur hans perspektiv. Vilket han också gör. Tim Rönning har läst straffen. Rönnings problem, i teorin, är att straffen är så pass dålig att han inte kan kasta sig till vänster och sträcka ut för då går bollen under armhålan – han måste falla med vänsterarmen så snabbt som möjligt och därför höjer han högerarmen i samma ögonblick som Sana sätter ned stödjefoten. Så att vänster axel sänks och armen får en vinkel  som inte pekar mot stolproten utan betydligt närmare honom. Tim Rönning var briefad om att Sanas straff går på hans vänstra sida, relativt nära honom och lågt. Rönning visste, läste och gjorde till slut en ganska enkel räddning – sett till förutsättningarna. Ifall Tobias Sana var en så pass cool straffläggare som Dubbel-Anders hävdar hade han här rullat bollen åt vänster och inte bredsidad bollen lågt en dryg meter från Tim Rönnings västra stolpe. 

På Stadion har Johan Dahlin ägnat mycket tid och energi åt att försöka psyka Sana. Det är säkert rätt – Tobias Sana är en mycket emotionell fotbollsspelare. Och människa ska jag tillägga eftersom han ofta hängde på vår gård under tiden i Malmö. En osäker spelare slår helst straffen på det säkraste sättet. Det vill säga den ”naturliga diagonalen”: en högerfotad slår den i målvaktens högra hörn och vice versa. Att slå den mitt i målet gör bara de mest coola eller de allra mest nervösa och då är det för att de helt enkelt missar en sida av målet. Att Tobias Sana var så nervös att han skulle försöka göra något enkelt var jag övertygad om. Min gissning var mitt i målet, just för att det sammanträffar med både hans darriga psyke och gigantiska självbild. Att Johan Dahlin skulle stå kvar. Jag ropade det från soffan. Första alternativet borde för Dahlin vara att kasta sig till höger. 

Varför? 

Jo för Sanas anlopp på Stadion är mer rakt än på Ullevi. Han öppnar inte höften och stödjefotens placering är ungefär en dryg fot längre bak än på Ullevi. Ifall man sätter ned foten där han nu gör det kan man i princip enbart slå straffen med höger utsida, eller med nedersta delen av vristen rakt fram – en Neeskens straff. Det gör ingen, speciellt inte Tobias Sana. 

En antydan till var Sanas fot ska sättas ned och avslöja riktningen på tillslaget kan Dahlin få redan av steglängden på vänsterfoten. Med den informationen som Johan borde haft tid att hantera är det väldigt höga odds på att bollen ska gå på hans vänstra sida. Men det är dit han går. Om det beror på att han läser fel eller att analytikerna har gissat att Tobias Sana ska slå en straff i samma hörn som han missade den förra vet jag inte. Och jag tänker inte spekulera i det bara konstatera att jag förutsätter att den som analyserar moståndarns straffskyttar har erfarenhet som målvakt. I övrigt vill jag endast åskådliggöra och bevisa att Tobias Sana faktiskt är en relativt lättläst straffskytt och att han inte var så cool / ”kylig” och väntade ut Johan Dahlin. 

Ifall sedan Johan Dahlin tagit straffen ifall han inte gått åt sin vänstra sida är en annan sak. Straffen är ännu sämre än den mot Tim Rönning eftersom den är högre, närmast knähöjd. Så Johan Dahlin hade inte behövt sänka axeln och komma ned med handen lika snabbt och lågt som Rönning gjorde. Även med den något begränsade smidigheten i åtanke hade nog MFF-målvakten kunnat styra ut bollen mot hörnflaggan – eller faktiskt klistra den med lite tur. Men det är naturligtvis ett hypotetiskt och helt meningslöst sätt att diskutera. Ifall man nu inte kan dra lärdom av det – kanske redan om en vecka i ett eventuellt straffsparksavgörande?