”De Oranjes” oroande framtid (och Norges)

Det skulle varit dags nu, för Nya Nederländerna, de unga Ajax-spelare som förtrollade Europa 2019. 

Det gick helt fel i EM. Det var elva osynkroniserade spelare mer oroliga för att göra fel än visa sin offensiva talang. 

Så förbundet gjorde som vanligt: sparkade den gamle stjärnan som just då var förbundskapten och kallade in Louis van Gaal. Igen. 70-åringen som nåt resultat med cynisk fotboll men är ljusår från den kultur och underbara fotboll vi förknippar med landet och Ajax. 

Egentligen ville jag se Barcelonas nye forward Luuk De Jong men Norge–Nederländerna erbjöd något helt annat. Helt annat.

Istället fick jag se Cody Gakpo – en Luuk De Jong-liknande 22-årig från PSV som debuterade från start. Jag tycker nästan synd om honom men han symboliserar Van Gaal och allt annat som är fel med ”De Oranje” för närvarande. Gakpo hade nästan inte ett enda rätt. Klumpig, självisk och en ständigt ”otur” med bollkontrollen. Lägg där till den där attityden av likgiltighet. Vid Norges ledningsmål är ”De Oranje” på väg att ställa om. Gakpo har försvarat lågt men istället för att pusha upp som resten av laget så joggar han obekymrat upp genom straffområdet. Som forward borde han ligga högt upp på planen, nu befinner han sig 6-7 meter bakom den offsidelinje comebackande Virgil van Dijk dragit upp. 

Gakpo har helhetsmässigt en patetiskt debut men får ändå spela 90 minuter.  Van Gaal gjorde ett byte i halvtid och ett i 92:a eftersom högerbacken fick kramp. Det hade kunnat bli Van Gaals dröm för domaren hade lagt till en oförklarlig extra minut på tilläggstiden och i sista sekunden lyckades Gapko med att lyfta in en boll som studsade här och där och plötsligt kom inhopparen Denzel Dumfries springande mot en studsande boll och övergivet mål. Tänk vilket geni van Gaal utropats till ifall Dumfries med första bollberöringen i sista sekunden  inte träffat bollen med skenbenet och den långsamt rullat i väg mot mållinjen där Rosenborgs målvakt André Hansen lade sig på bollen. Men. Och matchen stoppade där, i ett ytterst oförtjänt ”nästan”. 

Det var provkarta på hur många fel en tränare kan göra – och ändå inte misslyckas totalt.

Frekkie De Jong styrde spelet, Norge låg väldigt tätt men undvek att falla ner i eget försvarsområde. Alltså borde ”De Oranje” hota med att lyfta bollar över backlinjen, använda targetspelare och vägga, framförallt vinna andrabollar och pressa högt när motståndarna är så kompakta att de har svårt att få undan bollen när de väl rör den. Ungefär som att spela fotboll i en tät skog. 

Pressen var halvhjärtat, få tog löpningar, man vann nästan inga andrabollar. Det var en rad bra fotbollsspelare som ständigt missförstod varandra. Där fanns stora hjärtan som Klassen, Depay, Virgil, De Vrij och De Jong men också en rad spelare som verkade lite lätt likgiltiga, eller alltför ängsliga. Som avvaktade, slog ett alibipass istället för att vara skapa något och riskera misslyckas.  

”De Oranje” borde förlorat mot Norge. Haaland hade ett kanonhårt avslut i stolpena insida, plus ett par andra chanser. De Oranje hade bollen. Inget mer. Det var rätt pinsamt men ändå har Nederländerna stora chanser att gå direkt till Qatar. Både de och Norge har förlorat till Turkiet som dock bara mäktat med oavgjort mot Lettland och Montenegro i de två andra matcherna. Och om en vecka möts de två huvudkonkurrenterna, i Amsterdam. Lär inte få se Luuk De Jong då heller. Jag ser dock  gärna att Norge tar sig före Turkiet och möjligheten finns. I sista omgången spelar Norge i Amsterdam, ifall hemmalaget redan är klara så får Erdogans haussade diktaturelva stanna hemma. Så: Hepp, Hepp Holland och Heja Norge!