Dahlin – Diawara

Lite drygt tre veckor tog det för Johan Dahlin att bli frisk, den här gången. Det ger naturligtvis försvaret lite extra trygghet inför duellen med Djurgården. Även viktigt att ha en robust och erfaren målvakt för det kommer säkert bli tufft och lite fult. Radetinac kommer säkert försöka tackla, åtminstone irritera Dahlin i fall allsvenskans fulaste spelare är med. Tror han är det – om inte annat just för att hans osympatiska spelstil passar bra i en tät, tuff toppmatch.

Det samma gäller för Widell Zetterström eftersom även MFF har spelare som gärna ”markerar revir” och försöker få motståndarna ur balans. Både fysiskt och psykiskt. Passa också på att studera landets eventuellt kommande landslagsmålvakt. Jacob verkar ha alla pusselbitarna för att bli en högklassig målvakt – de bara inte riktigt ligger på plats än. 

Diawara har gjort det bra, överraskande bra. Det enda riktigt stora misstaget var bollen mellan benen mot Hammarby. Pär Hansson, 2000-talets mest uttalade allsvenske linjemålvakt, riktade kritik mot Diawara i Discovery. Inte för att MFF-målvakten särade på benen och försökte täcka båda stolparna samtidigt utan för att denne inte sprang ut 20 meter och bröt bollbanan. 

Jag förstår kritiken men man kan inte kräva  att en helt ny målvakt i första matchen efter fem minuter ska ta en farlig 50-50-utrusning  – det är att begära väldigt mycket. Det är just den sortens utrusningar som lätt får en målvakt att se patetisk ut. Tänk Marko Johansson som gjorde flera sådana felaktiga utrusningar (och flera mycket lyckade). 

Men i fall samma, i grunden, kloka riskminimering hade legat till grund för mötet med Ludwigsson två sekunder senare hade Diawara gått ned i en ”bandyposition” och sätt till att det inte gick att göra mål genom att avsluta mitt på – vilket alltid är den ytan målvakten ska täcka, inte stolparna. 

Spelet med fötterna har varit helt OK. Diawara har låtit försvararna nicka under bollar och inte överarbetat. Just det sistnämnda är kanske det allra viktigaste. En ny målvakt försöker ofta imponera genom att överarbeta och göra mer än vad man kan begära – för att ta över platsen som förstemålvakt. Det lyckas sällan, ofta blir resultatet just så som det kunde blivit ifall Diawara rusat ut på långbollen till Ludwigsson – patetiskt.    

Han är smidig och har bra reflexer vilket han inte fått visa så mycket. Han tog en straff mot Norrköping vilket förmodligen delvis ska tillskrivas Jonnie Fedel eller någon straffanalytiker. Diwara gjorde det som Dahlin borde gjort mot Tobias Sana – väntat ut. Men här har den relativt unge Diawara en stor fysisk fördel framför den 35-årige, ganske tungt byggde Dahlin.  Speciellt ifall man är linjemålvakt och lever på smidighet och snabbt reflexer.

Tack Diawara, välkommen tillbaka Dahlin!