Matchen om tredje pris

Det var en placeringsmatch – vem skulle bli trea i CL-gruppen. MFF:s chans var att sno en poäng i Leningrad och den försvann med AC:s pressade vrist en meter över ribban. Zenith är lite bättre, individuellt. Jag fick en känsla av att de styrde matchen (anföll när de ville, försvarade när de ville). 

Att det sedan blev 0-2 eller 0-4 är av enbart akademiskt värde. MFF.s problem är skadorna. De är alltför många (värt en egen text). I Europa har man inte tillräckligt hög klass på reserverna på vissa positioner. Vilket för en svensk klubb naturligtvis är omöjligt. Men innan vi börjar gnälla så fanns det faktiskt positiva saker: 

Bäste MFF-are: Franz Brorsson (undantaget första målet….). Dahlin och Larsson får också godkänt, Berget nära. Anel trivdes inte som relativ högerback.  

Matchens prestation: Dahlins räddning i 64:e minuten. Skymd och med en fladdrande boll mot hörnan så tar han den och HÅLLER bollen tack vare att han utnyttjar bröstet. Fantastiskt!

Peña är jag mycket nöjd med. Var lugn och trygg med bollen. Bra tryck i skottet. Duktig på små ytor. Liknar AC fast lite sämre positionsbeslut i defensiven. Å andra sidan har man ju knappt spelat.  Hade han haft en oskadad höst hade MFF leget högre upp i allsvenskan. 

Vad mer 1: Hård utvisning. Bollen spelas mot Anels ansikte och det är naturligt att ha händerna där, under de omständigheterna. Samtidigt måste domaren ta det beslutet när han VAR-granskar. Så ett typiskt gränsfall som blir oundvikligt VAR-rött!

Vad mer 2: Martin Olsson borde startat. Gärna som mittback. Ifall Jon Dahl Tomasson nu ville stänga till i mitten så hade Martin med rutin, bra passningsfot och en tacklande överkropp varit utmärkt. Det hade inte varit fel med en fembackslinje, att gå för 0-0 och snabba omställningar.   

Innermittfältare som Bonke och Rakip fungerar ofta i allsvenskan men det går inte i Europa. Om jag bara ska peka på en sak som brister, i Europa, så är det beslutsfattandet, deras dåliga omdöme. De två ovannämnda fattar alltför många felaktiga beslut. Vilket verkar onödigt och är frustrerande att följa.

Rakip tar eget dåligt avslut från 20 meter när han har tre medspelare i boxen, då MFF vunnit boll högt. Undgår ett solklart gult för stämpling bara för att tre minuter senare dra en spelare i tröja och axel vid mittlinjen så han kunde vara absolut säker på att få det där gula. Jag vet inte hur Rakip resonerade men det såg verkligen ut som om han till varje pris ville ha ett gult. 

Bonkes val och omdöme är ibland helt oförklarliga. Peña slog en hård passning mot honom på mitten och bollen bara studsade ifrån honom. Kanske var det dåligt naturgräs, kan inte uteslutas just i går. Mot Elfsborg var det inte dåligt naturgräs och det kändes det som om det var något fel på honom – upprepade passningar som antingen var alltför hårda eller lösa eller bara i galen riktning. Kan det vara att han efter skadan i höften spelar på sprutor?   

En annan spelare som jag inte förstod i går var Abubakari – han tog lamt avslut från 45 meter, vid sidlinjen. Vid nästa bollberöring spelar han bollen 15 meter bak mot eget straffområde och en väntande ryss.

I ett större perspektiv var det här en liten förlust för klubben men en stor för JDT, och Colak. De vill tillbaka ut i Europa och gårdagsmatchen var deras pop-up-skyltfönster. 

Colak kan visserligen göra några tröstmål i CL när formen återvänder. Och vinna skytteligan i allsvenskan. 

En ny allsvensk titel tar allra högst JDT över sundet. För att nu citera Olsenbandet: ”Han vill inte hem, han vill vidare…”. 

Så en fyrbackslinje mot Mjällby med Martin och Peña från start istället för Bonke. Och en stabil 3-0-seger!