Svensk fotbollsjournalistik och autenticitet

Kom en puff på mobilen: ”Så här startar MFF”.  Jag betalar 119:- i månaden till Mattias Nilsson. Han är fotbollsexpert på Sydsvenskan och även om inte alla pengar går rakt ned i Mattias plånbok så är jag med och pyntar pay-checken. I puffen avslöjar fotbollsexperten att MFF startar med Berget som högerback och Eric Larsson som höger yttermittfältare. 

I sanning ett scoop. När jag kollade texten alldeles före kickoff var Berget fortfarande högerback i SDS medan Larsson nu stod som vänsterback i en backlinje med fem man. Kändes fortfarande som en malmöitisk världssensation.    

Efter kickoff återfanns Larsson som vanligt i rollen av högerback och Berget både som höger och vänster yttermittfältare, ibland ”nära-vänsterback”, bland fem. Men när SDS-redaktion (Mattias plus två kollegor) betygsätter MFF-arna använder de sig av samma uppställning – trots att alla som såg matchen kunde konstatera att Eric Larsson inte var ”wingback” till vänster. Dessutom kan man aldrig placera ”wingbacks” före själva backlinjen i en laguppställning eftersom de rent positionsmässigt tillhör kategorin ”mittfältare” och har gjort så sedan de uppfanns i Storbritannien på 1990-talet (många hävdar att det ursprungligen är en sydamerikansk uppfinning från 1970-talet). Under alla omständigheter: en ”wingback” är en mittfältare – ska placeras efter backlinjen.  Varför SDS struntar i det här vet jag inte ( vågar jag skriva att det förefaller ”obegripligt”?) men det höjer inte trovärdigheten för deras ofta mediokra och totalt okritiska fotbollsjournalistik.  

Ifall man inte förstår att Larsson är högerback och Berget aldrig är närmare den rollen än den han tvingas till som argsint wingback – varför är man fotbollsexpert på SDS? Jag vet ju att det finns mindre labila fotbollsexperter på den redaktionen – varför inte låta dem skriva om fotboll i stället för Mattias? Och låta Mattias skriva det han är bäst på – högst troligt något annat än fotboll. SDS:s chefredaktör är dessutom gammal sportchef – visst borde han inse att förtroendet för tidningen minskar när personer utan fundamental kunskap om ämnet blir SDS:s  experter, typ ”Lex Max”. 

Jag hyser stor respekt för den verkligt kunnige Peter Hyllman på Fotbollskanalen. Han kan jättemycket om engelsk fotboll i teorin, det man kan läsa sig till. Inte riktigt samma höga klass när det kommer till analys av spelet, taktiken och ”miljö-know-how” det vill säga fotbollens autenticitet. I två olika, underhållande texter i veckan fann han derbyt Crystal Palace – Brighton ”obegripligt”. 

Det är det inte alls utan tvärtom ganska logiskt. Det är bara lite drygt 50 km mellan arenorna – Croydon ligger drygt 20 km söder om City även om alla, från Brightonbornas horisont är ”Londoners”. Selhurst Park är Brightons närmaste fotbollsgranne. Dessutom är Brighton londonnoblesséns semesterort par preference och har varit så i 150 år. Hit flyttar de lite finare för att slippa storstadens dåliga luft och skitiga atmosfär. Cykeltävlingar, veteranbilslopp allt som utgår från London tar sig till Brighton, och vänder. Så städerna hör tveklöst ihop på samma sätt som alla ”lopp” från eller till Stockholm även inbegriper Uppsala. Derbykänslan är inte obegriplig eftersom Crystal Palace knappast är ett Londonlag, utom för fotbollsexperter som saknar den touch av autenticitet som bara kan tillföras på pubar i trakten och aldrig framför datorn. Det samma gäller för övrigt även för de sju andra derbyn som Hyllman fann obegripliga i onsdags: inga derbyn är aldrig någonsin ”obegripliga”. Det är bara att lyfta på röven och greppa närmaste pint!  

PS Den för mig överraskande okunskapen kan eventuellt förklaras av att Peter Hyllman är helnykterist. Ifall han nu är det…