Hur dåliga är de egentligen?

Efter att seriens ”formstarkaste” lag tagit en ny trepoängare är frågan berättigad – åtminstone för de som dissat FK Norrköping prestationer de senaste veckorna. 

Jag hävdade, och vidhåller, att IFK var dåliga mot Varberg, mot Örebro och endast ”halvbra” mot Sirius. Första halvlek mot Hammarby var en urladdning. I halvtid omgrupperade Bajen och dominerade matchen i 35 minuter men skapade inte tillräckligt bra målchanser. Eller var det bara Norrköping som spelade av matchen? Jag väljer det tidigare. När Hammarby är bra är de bättre än Norrköping. Jag är fortfarande övertygad om att IFK inte är ett topp 6 lag. Jag tycker inte ens att jag har haft fel eftersom det är skillnad på resultat och prestation. IFK har varit dåliga men vunnit. Så dåliga mot Örebro att jag såg ett lag som hamnar åtta eller nia i allsvenskan. Samtidigt har media påstått att Norrköping varit bra. Men om de prestationerna var bra, vad var det då i första halvlek mot Hammarby?  För då var IFK ju bra, på riktigt. 

Att man är bra bara för att man vinner är ungefär samma infantila och introverta inställning till matcher som den att ”alla straffar som går in är bra”. Som om målvakten inte fanns, som om motståndarna inte existerade.

Den naiva, trångsynta tolkningen av ”bra” beror på att klubbar och spelare alltid vill framstå som framgångsrika och hylla framgångar. På exakt samma sätt som Hammarbyspelarna i halvtidsintervjuer menade att det var de som var dåliga, inte att Norrköping lekte med dem. Samtidigt som media inte förmår se fler nyanser än svart och vitt. De tror att fotbollsintresserade är så korkade att de bara kan ta in mer än ett enda omdöme per match: så vinner man är man bra och förlorar man är man dåliga. Fotboll är dock lite mer komplext än så. 

Låt ta ett annat exempel på komplexiteten. 25-årige Jonathan Levy skäller ut 19-årige Ishaq Abdulrazak rakt framför bänkarna, i närbild i TV. I fall Norrköping förlorat kunde det använts som beviset på att det finns en dold kris och splittrat omklädningsrum i Parken. Nu tror jag de flesta bagatelliserar bråket. Levy är ju från Helsingborg…

Jag vet inte ens varför Levy skällde. Kanske för att Ishaq fortfarande inte lärt sig försvara och spela man-man. Troligtvis för att han inte gjorde Levy uppmärksam att han hade en motståndare i ryggen. Oavsett vilket var det var långt över gränsen, speciellt i en match du leder.

Norrköping var bättre än Hammarby och var värda tre poäng men det var en något tursam seger. Tycker jag. Jag tror fortfarande att de, Kalmar och Elfsborg kommer före i sluttabellen. Det jag sett av dem den här hösten har varit bättre än Norrköping mot Hammarby. Noterade också att Norling i intervjun efter matchen inte var nöjd med spelet de senaste omgångarna och att söndagens match inte var den övre gränsen. 

Så varför vann IFK? Dels för att de höjde sig en nivå jämfört med septembermatcherna. Dels för att Hammarbys tränare tog en jättestor risk och lät Jeppe Andersen spela vänsterback med blott nio lagkamrater. Tog en minut så smällde det. Lite pinsam coachning. 

1-0-målet är en svag straff som Jonathan Levy slår in på ett fantastiskt vis. Men det är inte att han ”lurar Ousted”, som ”straffexperten” Jon Persson påstod i Discovery. Ousted försöker få Levy att slå den på sin högra sida genom att stå närmare sin vänstra stolpe. Levy läste Ousted! 

Hammarby borde haft en straff – allvarligt talat. Hur kan man vara allsvensk domare och missa den? 

Carl Björk var väldigt bra i första när han fick ytor och en desorienterad högerback emot sig. Försvann helt i andra. Kristoffer Khazeni var helt underbar i första. Var det ett genombrott eller troligare, att motståndet fick stockholmaren att steppa upp? Lobben på första tillslaget kan man se hur många gånger som helst – sublimt!

Älskade att Skulason och Jansson tog med barnen in. Fint och puttenuttigt i IFK-familjen, trots uppgörelsen Levy vs Ishaq. 

Älskar att Norling bjöd på sig själv. Han har förtjänat framgångarna. 

Glades även åt den utmärkta publiksiffran, boostad av 4000 i bortaklacken.