Varför MFF och Djurgården (och socialdemokratins Sverige) inte är mer överlägsna fast de är ”bäst”

Bergets benskydd. Ifall lagens spelmässiga kvalité var helt avgörande för allsvenskan skulle Malmö FF vunnit tio poäng före Djurgården som i sin tur var fem poäng före AIK, Elfsborg, Häcken Hammarby och kanske rent ut av IFK Göteborg. Norrköping, Kalmar och Halmstad vore mittenlag och resten kämpade om att undvika kval och degradering. 

Varför serien inte ser ut så här är svårigheten att göra mål och en förödande naiv äktsvensk föreställning om att det är lätt att göra i fall man spelar i bra lag. Typ alla mår bra i Sverige för vi har så omtalat utbyggt socialt skyddsnät. Eller att vår sjukvård är fantastisk bara för att vi satsar hundratals miljarder på att bygga sjukhusbyggnader istället för att ge underbetalda sjuksköterskor anständiga löner så de inte de bästa tvingas arbeta i grannländerna. Bergets benskydd.

Kalmar hade ett stenhårt avslut i ribbans underkant strax innan bollade studsade på Bergets himmelsblå skenben och otagbart in i mål. Kalmar borde vunnit ifall vi varken räknar mål eller antalet chanser utan hur lagen förvaltade sina chanser. Kalmar fick väldigt mycket mer ut av de få de hade, ja ifall vi räknar bort snedträffen på benskyddet. 

Varberg hade fyra avslut och gjorde tre mål. Två på hörnor och så två omställningar där man missade en tre mot en situation efter att Ekdal misslyckats med en dribbling som sista man.

Den orutinerade varbergsmålvakten räddade Magnus Eriksson straff väldigt enkelt. Vid ställningen 0-1, på tilläggstid i första. Dålig, lättläst straff. Dessutom den tredje straffmissen i rad av lagkaptenen. Sade efteråt att det var hans sämsta match för säsongen. Den så upphaussade spelaren var också indirekt upphov till 1-3 målet då han sprang jämsides med en varbergspelare i omställningen. När motståndaren satte fart i mitten, fortsatte Eriksson att jogga efter. Så Varberg blev fyra mot tre och just Erikssons spelare kunde möta och på ett tillslag bredsida in 3-1 vid straffpunkten. Ingen sa något om just det. Trots att det sammanlagt vevades åtta, nio gånger. Som om det saknade betydelse. Varför Discovery lurar tittarna för att skydda sin kompis/vän/ mediala kuttersmycke förstår jag inte. Det är ju bara dålig fotbollsjournalistik.

Radetinac var inne på att det kanske var målvaktens fel när det är just han och de andra utespelarna som är så pinsamt dåliga huvudspelare, kanske till och med sämsta laget på det i hela allsvenskan efter Östersund och Norrköping. Kanske borde man tänka lite på det när man i 70 minuter står och slår långa, höga inlägg in i motståndarnas straffområde. Jag kan inte påminna mig att de vann en enda nickduell där, av cirka 25-30 försök.  

Antonio Colak är allsvenskans bäste forward. Och ytterst lojal, arbetsam och klok. Han missade en tidig straff, efter att ha satt två tidigare på säsongen. Det var en bra straff, men räddningen var bättre och inte så komplicerad för Colak hade slagit exakt likadana straffar vid de två tidigare tillfällena. Jag kan tycka det är lite naivt att slå identiska straffar tills man missar. Och att uppenbarligen träna så lite på dem som Magnus Eriksson gör. Förmodligen tycker han och DIF att det är enkelt att slå straffar. Och de är ju så mycket bättre spelare…

Malmö FF och Djurgården var för femtisjunde matchen i rad totalt överlägsna motståndarna men lyckas inte göra tillräckligt med mål, undantaget strumpskottet. Förklaringen är att alla de här duktiga fotbollsspelarna (speciellt Magnus Eriksson) mycket hellre slår snygga passningar än skjuter hårda skott eller sticker fram en tå eller panna. Det är ungefär spelförståelse på samma nivå som tron på att de som är duktiga på att jonglera med en fotboll även är duktiga fotbollsspelare. Man gör inte mål för att man har bra bollbehandling, som romantikerna påstår. Man gör mål för att man har dålig bollbehandling och så väl erkänner som utnyttjar det. Bergets benskydd.

Samma sak håller nu på att orsaka kvalångest i Halmstad. Man skapar många och hundraprocentiga chanser men en klubb som satsar på Markus Antonsson och Mikael Boman som forwards gör självklart inte speciellt många mål.  Jo, HBK kommer vara överlägsna HIF som ju bara har en enda spelare av allsvensk klass – den holländske målskytten. Hade han lirat i Halmstad hade de leget ungefär där Norrköping gör. Och Helsingborg kvalat till nedåt istället för uppåt.    

Det är naturligt att de få anfallstalanger om kommer fram i svensk fotboll försvinner tidigt. MFF har tappat två tonåringar till danska Superligan. I fall Halmstad hade hat modet att spela fler unga forwards tidigare på säsongen hade de kanske kunnat förvalta chanserna bättre nu när de äntligen fick dem, sent i november. 

Det finns en övertro på rutin och gammal mossig statistik i svensk fotboll när det kommer till mål och målchanser. Både vad gäller gamla trötta forwards och stela, stabbiga överåriga utländska målvakter (räknar inte Stojan Lukic dit).  Nu vinner, om än krampaktigt, MFF ändå men de borde fundera lite på hur de arbetar och varför det var Bergets benskydd som avgjorde serien.