MFF avklätt

Jens Fjellström kallade den ”fenomenal”, De andra experterna (Dubbel-Anders, Bank, Irma m fl) prisade den också men hur bra är en ren nick från nära håll som träffar målvakten högt upp på bröstet.

Det är så svensk fotbollsmedia fungerar, ingen kritiserar en värdelös nick som kunde kostat MFF guldet – alla prisar en enkel räddning. De vet naturligtvis bättre men manus kräver detta.

Anel kom perfekt till bollen, avståndet var bara tre, fyra meter och han kunde placerat bollen överallt utom högt i bröstet några decimeter på målvaktens vänstra sida. För en boll som för målvakten kommer från höger innebär att han rör sig åt vänster och har när bollen är högt i luften händerna högt framför bröstet, strax nedanför halsen. Exakt där satt Anels nick. Då är Anel ändå den minst usla på offensiva nickar av MFF:s nickbackar.   

På samma sätt fungerar ”journalistiken” kring MFF. Alla prisar slutresultatet, ingen påpekar att kejsaren är halvnaken. Matchdressen förvann inte under planstormningen, den försvann med alla uteblivna mål och det hade sånär kostat MFF ett guld de inte borde kunnat ha undvikit. Då, först då, hade kritiken smugit sig fram.

Så här skrev jag ett dygn före match, två citat:

”Det räcker med oavgjort i morgon, tack vare Bergets gyllene skenben. Oavgjort är ett ganska troligt resultat ifall Östersund plockar fram all den stolthet och ”eljest” klubben bär. Då tar de minst en poäng av Degerfors medan Halmstad och Malmö kan kryssa i lugn och ro. Guldet är i hamn.”

”Hur många gånger har jag inte varit säker på att MFF enkelt ska göra ett par mål på hemmaplan. Varefter de skapat massor med chanser men då man bara har en riktig målskytt blir det svårt när han inte är i form eller har otur. Vilket varit fallet halva hösten för Antonio Colak. Det hade man kunnat balansera med en duktig huvudspelare från försvaret som lyftes upp i boxen men någon sådan har inte MFF. Ingen av de stora mittförsvararna har funktionell, offensiv nickteknik. Bollarna sprids lite överallt – det är anmärkningsvärt.”

Jag håller med Jon Dahl om att MFF borde ha vunnit allsvenskan i oktober men förklaringen han gav var helt missvisande. Det är inte först och främst Europaäventyret som kostat: det är bristen på målgörare och i andra hand skadorna.

Jag hade det på känn. I början av 5:e september skrev jag så här i texten ”Så slutar allsvenskan”:  ”AIK har äntligen skaffat en bra målvakt – Kristoffer Nordfeldt är bäst i serien. Det tror jag räcker för att vinna guld. Trots ganska stora offensiva problem. Men AIK är tunga, det är jobbigt att möta dem och även om de kanske förlorar derbyna i höst tar de treor mot de fysiskt svagare lagen. Jag tror det räcker. ”

Det påtalas inför varje säsong hur bred trupp MFF har men exakt vilka bänkspelare tog chansen? Unge Nanasi kan man inte ställa krav på än och han kan bli bra. Men resten? Adi Nalic var så dålig mot Halmstad att han borde blivit utbytt redan före pausen. Och Jens Fjellström brister åskådliggjordes då han gissade att Jon Dahl skulle byta ut Colak eller Birmancevic mot Abubakari. Som för övrigt gjorde ett ganska intelligentlöst intryck. Han gör några saker bra med bollen, han har tekniken men saknar helt huvudet. Springer fel, kroppsspråket uttrycker att han ser sig själv som stjärnan som inte får bollarna och han avslutade säsongen med några filmningar som var så fruktansvärt pinsamma att jag skämdes som MFF-are. Samtidigt var det hans fina, lagom skruvade boll som Bergets benskydd träffade på Guldfågel Arena.   

Ifall MFF inte gjort en fantastisk andra halvlek på Ibrox, och ifall inte bollen studsat perfekt på Bergets benskydd hade säsongen brännmärkts som fiasko och Jon Dahl Tomasson hade redan flytt tillbaka till Køge. Nu är han hjälte, MFF:s kanske mest framgångsrike tränare genom tiderna…

Återkommer efter CL-avslutningen med vad MFF behöver göra till nästa säsong. Hur ska de spela, vilka spelare ska avyttras och vilka positioner behöver förstärkas.