Padelfeber

Orsaken till de senaste årens padel-explosion kan vara att ett par generationer misslyckade tennisungdomar nu blivit medelålders och lätt olyckliga i spegeln. På 1990-talet tvingade curlande föräldrar alla barn, speciellt de med begränsat bollsinne och laganda, att gå på tennisskolor och ta lektioner. Mig veterligen är det inte en enda av de jag kände då som hållit i ett tennisracket de senaste 15 åren. Men de har grunden och talangen för att nu lära sig en helt ny, småläcker sport med lite försprång. Samtidigt som de bearbetar sitt två, tre decennier långa tennistrauma…

Slutsatsen är min egen – i den utomordentliga boken ”Padel – historiken, spelet, profilerna” på malmöförlaget Roos & Tegnér berättar Johan Håkansson, sportjournalist i Norrbotten och padelnörd, om precis allting han kan associera till padel och konstaterar ofta att svenskar mer än andra nationaliteter verkar älska sporten – men det står aldrig varför. En mindre psykosocial förklaring är naturligtvis padlens enkla, roliga, lättförståeliga struktur. Och att sporten är lite mer fysiskt krävande än golf. Ur investeringssynpunkt även det faktum att banorna tar så liten plats att de kan ligga centralt. Som till exempel på taket till NK på Hamngatan i Stockholm. Ytterligare en, lite mer sportfilosofisk, orsak måste vara att få saker är så njutbara och fullkomliga som ”på volley”, oavsett om det är slag eller spark. Padeln är i princip bara volley. 

Den långsamma golfens roll som Sveriges övremedelklass-sport #1 har ersatts av padel på bara fem,sex år. Överallt byggs nya banor. Ofta är det gamla idrottsstjärnor som investerat. Zlatan har väl 6-7 hallar, Jonas Björkman ett 20-tal. Andra passionerade padelpatroner är Markus Rosenberg, Jo Waldner. Robin Söderling och lite överraskande Andreas Isaksson. Att även lite trötta elitkroppar älskar padel är säkert en orsak till att boken ägnar ett kapitel åt eventuella skador och padelfysiologi. Ett kapitel benämnt ”friskvård”. Det var det ingen som beskyllde golfen, eller dess föregångare bowling, för. 

Ps Själv har jag bara spelat en gång – ett par bollar en sen kväll i Båstads hamn för 10-11 år sedan. Det var kul. Kanske börjar jag spela padel när jag blir alltför gammal för att vara fotbollsmålvakt och höghjulscyklist.