Därför slutade allsvenskan som den gjorde (en mellansäsongsserie i fyra avsnitt). Del 3:  Småstad och storstad

Så stor folkmängd – så många fel. Kombon pengar, publik och allsvenska poäng är en trio som vissa har lätt att hantera. Hällevik och Sölvesborg har väl sådär 20 000 invånare, sammanlagt. Bofasta alltså. Typ 15 % går på match. Göteborg har cirka 25 gånger större potentiell publik, och kanske mer fotbollskultur än minkfarmarna. Göteborgslagen borde, med MAIF-mål mätt, ha 50-75 tusen i hemmasnitt (och ännu fler ifall vi adderar Degerfors) men vad gäller allsvenska herrfotbollspoäng är orterna ungefär samma nivå, alla tre.

De två småorterna är både före Häcken i publikligan vilket är väldigt pinsamt. Häcken är näst rikast i serien, har flera stora stjärnor spelade en positiv fotboll men lockade ungefär endast 0,5 procent av invånarna till matcherna. Mjällby har ungefär 500 % fler åskådare än är bor i Hällevik City. Häcken hade en medalj att försvara och satsade på ungefär samma lag. Det blev kaos. Otroligt nog köpte danska Odense Andreas Alm när hans lag låg sista i serien.  Norrmannen gjorde det inte mycket bättre. Häcken och alla deras värdefulla spelare saknade en spelidé. Dessutom vägde deras offensiva spelar allt för lätt och deras defensiva spelare alltför tungt. Det är lite lustigt att det var Martin Ericssons första säsongens första säsongen som sportchef – efter att Sonny Karlsson gjort jobbet i 12 säsonger. Samtidigt kan man säga att Häcken sett över de senaste fem åren är den klubb som gjort absolut svagaste resultaten i förhållande till ekonomi. Men 2021 var värsta säsongen på tio år. Men man fortsätter att vara bäst på att skapa talanger, som inte säljs till Belgien.

Ungefär det samma kan man säga om Blåvitt. Stort ego, bra ungdomsverksamhet, relativt bra ekonomi och katastrofala resultat. Samt oförmågan att rekrytera en enda riktigt bra tränare. Ifall Häcken har haft en sportchef så har Blåvitt haft många.  Och det är så mycket jag inte förstår – nu står man med en relativt tom kassakista och massor av överåriga spelare. Plus en tränare som är van vid att få allt han pekar på. Trots alla överunga egna talanger – ser inte hur Blåvitt ska kunna komma på övre halvan i år. 

Det var ju helt galet att låta Roland Nilsson vara kvar. Han lyckades hyfsat i Gais för 15 år sedan men det var tack vare andretränaren och likadant med guldet i Malmö. Inte i ´första hand hans förtjänst.  Att sedan Rolle är en sympatisk kille är en annan sak. Och man ersatte med en kille med identisk track record – ett guld för över tio år sedan och sedan enbart misslyckanden. Där fanns ju uppenbart en logisk kontinuitet i rekryteringsprocessen. Jag finner det obegripligt, lika obegripligt är hur Stahre inte fick ur mer av så etablerade och duktiga spelare. Delvis är Stahres taktiska inkompetens en anledning men även hans oförmåga att erkänna misstag. En man som i media hellre skyller på spelarna än tar ansvar för sina brister – det är karaktäristiskt för svensk elitfotbolls problem att han åtnjuter så omotiverat stort förtroende i vissa kretsar.

Det var en drömsäsong för Degerfors. Klarade sig kvar i allsvenskan medan Örebro, den mobbande, gnällande granngubben, åkte ur så det sjöng om det. Verkligen win-win.

En tunn trupp såg ut at bli deras fall men de samlade ihop sig efter några stora förluster i augusti, september. Och några bra nyförvärv. Man ersatte målvakten bra och hade dessutom en del otur. Det var inte enbart Hammarby som plockade tursamma treor mot värmlänningarna. 

Det går inte att skriva om Degerfors utan att nämna Örebro. Brukslaget var egentligen inte bättre än semistorstadsklubben men närkingarnas hybris och usla organisation har gjort att de gått på fälgarna flera säsonger i rad. Det går inte att leva på föredettingar och snabblån. Bara det faktum att de hyrde in och sedan skrev relativt jättelångt kontrakt med Agon Mehmeti – det är ju en snäll kille man han har inte hållit allsvensk klass de senaste sju, åtta åren. Och medan Degerfors ersatte en ganska bra målvakt med en annan hade ÖSK stora problem både med kvalitén på keeprarna och deras integration i försvarsarbetet. Så fiendskapen/rivaliteten med ÖSK var egentligen det som höll Degerfors kvar i allsvenskan. Slutsatsen är att utan Örebro klarar sig inte Degerfors kvar 2022.

Mjällby gjorde återigen en väldigt bra säsong. När Eriksson äntligen fick chansen så blev han vald till seriens bäste målvakt. Fullt så bra var han inte. Däremot är Brolin färdig att ta över ansvaret – spännande. Sedan spelar man världens vackraste fotboll, de är allsvenskans Burnley, men likväl är de kvar i serien. Kan de behålla attityden finns stora chanser att behålla den allsvensk status. Inte för att MAIF är bra utan för att de tre nykomlingarna ser oerhört svaga ut. Samtidigt kan mycket väl Värnamo göra samma sak som MAIF – i allsvenskan betalar sig alltid attityd. Vilket också är en förklaring till bristen på en tredje klubb från Göteborg. Det är som om man inte får ha attityd i den stan utan alla ska vara goa gubbar, eller bo i Angered.

Har inte koll på tränarstatus i klubbarna men Häcken måste börja tänka om vad gäller tränare. Dessutom gör de väl mindre vinst nu utan Gothia Cup? Vet inte heller om Martin Ericson är mannen att fixa det för Daniel  Bäckström väl är kvar i Sirius och nu är det alltför sent på säsongen.  Det är pinsamt att Göteborg är så dysfunktionellt vad gäller fotboll. En landsortshåla. Borde de erbjudas extra stödåtgärder av Förbundet och Svensk Elitfotboll? #hejagais