Precis som förr

Fyllda läktare, ”You´ll Never Walk Alone” och 3-0 redan i halvtid. Skotsk ligafotboll har kanske inte varit tokhet i Europa den här säsongen men gårdagskvällens Glasgowderby lockade fram de där känslorna som dolts bakom munskydd i nästan på år.

Celtic krossade ett otroligt blekt Rangers. Aron Ramsey, spelaren de tror ska bli en ny Paul Gascoigne för dem, kände sig inte redo för Old Firm och satt på läktaren. Gascoigne var suput och Englands stora stjärna på den tiden Rangers hade fyra, fem av startspelarna i engelska landslaget. Medan Celtic tillhörde Europas 12-15 bästa klubbar. Long time gone.

Jag hann precis hem från fotbollsträningen, duscha, kasta ihop en tallrik med ägg, grönsaker, grovt ljust lantbröd och en liter utspädd smoothie. Mitt grönvita hjärta har tagit många smällar de senaste säsongerna. Mössan min är förstås på men det har varit alltför dåligt försvarspel och alltför stor brist på talang som skavt mot känslorna var gång jag sett dem. Så bättre att visa sin tillhörighet i pannan – och bara där.

Efter en pinsamt dålig inledning på ligan är man nu obesegrade sedan 19 september: 17-3-0. Det som imponerade mest var den utmärkta rörelsen i anfallsspelet. Alla sprang, spelade bollen med få tillslag hela tiden vilket gjorde att bortalaget ständigt tappade markeringar, blev en man kort och blottade sig. Rangersmålvakten gjorde flera bra räddningar i första halvlek. I andra tilläts Rangers ha bollen mycket utan att skapa så mycket utom i slutsekunderna. Det var en övertygande seger och det ser ut som om Celtic har något på gång. Det ska bli verkligt roligt att se dem i Europa mot Bodö/Glimt om två veckor. Sedan är det retur på Ibrox den 3 april. Kanske letar jag upp en Celticbar då  – är det en sak jag inte gör framför skärmen så är det att sätta på mig matchtröjan, sippra Guinness och gasta ”You´ll Never Walk Alone”, ”Hail, Hail the Celts Are Here” och andra evergreens ur The Celtic Songbook. Men nu närmar vi oss en stolt comeback, strupen får nog provträna lite först innan den är redo för skönsång…


About this entry