Ett veckoslut i februari helgad smärtsamma svenska herrfotbollsförsök

Svensk fotboll är bättre. Än vad som kommer visas det här veckoslutet. CMore sänder alla premiärmatcher i cupen. Det är första tävlingsmatchen på nästan tre månader och det kommer se fördjävligt ut. Ändå väcks kärleken till svensk fotboll. Alltför tidigt, alltför fula omständigheter men ändå – i det fotbollstekniska mörkret nås vi av små, oförklarligt positiva känslor och ljusglimtar när vi ser påpälsade svenska elitfotbollsspelare sparka snett, tackla fel, missbedöma den osedvanligt egensinniga februarifotbollen.

Kommer MFF misslyckas för 33:e året i rad – extra mycket talar för det. Kommer HIF inte heller den här säsongen se ut som ett kollektiv? Är det ett nytt IFK Norrköping eller är uteförsvaret lika instabilt 2002 som det varit varje säsong utan Andreas Johansson? Tänk att få se Eskilsminne i TV. Jag som många gånger mött klubben med Helsingborgs fulaste tröjor på Harlyckan hade aldrig trott att få se dem som nationell elitklubb. Det är underbart – i paritet med HIF:s ”deus ex machina”, den helt ofattbara upphöjelsen. 

Malmö FF säger i samband med att de offentliggör CL-vinsten på 300 miljoner brutto att det ska ta klubben till en ny nivå. I Europa. Hittills pekar absolut allting på att den nivån ligger lägre än förra säsongens. Jag tror också det var därför Jon Dahl flydde, i panik. MFF gjorde klart att man inte skulle behålla sin ende riktige målskytt och istället försöka värva en gammal spelare som aldrig gjort många mål på sina många tidigare, tröstlösa försök i klubben. Jag vägrar tro att MFF försöker värva Isaac Kiese Thelin. Eller en tredje klassens serbisk superegoistisk målgörare. Malmö FF måste bli bättre, inte sämre. Den här helgen ger första svaret. Förra säsongen inleddes just så – ledningen tyckte man hade en jättebra målskytt i Marcus Antonsson och så slutade det med cupfiasko och att man i elfte timmen skaffade två forwards av klass. En är kvar – fast man är allt utom en boxspelare med målsinne.   

I torsdags avslutade jag streamingprenumerationen på EPL, CL och all sån internationell finfotboll. Filmad ovanifrån. Med repriser och analyser. Nu blir det en spännande svensk fotbollshelg, med en enda kamera på en lastpall eller i bästa fall från ett lastbilsflak. Och en kommentator som försöker prata stockholmska, visserligen gillar fotboll men samtidigt inte riktigt förstår spelets grundläggande struktur. Inte vet så mycket vad man ska säga och inte säga. Och när. Älskar det.