Rikards spännande experiment Del 1

Mål efter 3:43 i debuten. Har en IFK-are någonsin nätat så snabbt i sin första tävlingsmatch? 

Jakob Ortmark såg precis så bra ut som jag hoppats. Klok, kvickfotad, högst passningstempo, genomgående rätt val. Plus att han sällan förlorar en närkamp. En uppgradering jämfört med en lite bitter Alexander Fransson ”på-nära-tomgång”. 

Att det bara blev 1-1 gör inget. Norrköping övertygade. Nymans ribbskott, Wahlquists nickskarv i stolpen borde givit en klar seger. Dessutom ett felaktigt avvinkat mål för offside (se bild) i 30:e minuten. Det räcker att vinna de två resterande matcherna med fler mål än Öster så är man vidare. Men Öster överraskande, en bra värdemätare med ambitiös hög press. Blir säkert ett topplag i Superettan.  

Det mest spännande var inte 3-5-2. Fast det egentligen ser ur som är en slags 3-4-1-2 med en central mittfältstriangel och två wingbacks. Ari Skulason centralt, tillsammans med Ishak och Jakob Ortmark. Äntligen två konstruktiva innermittfältare.  På egen planhalva utan boll spelar de närmare varandra . Problemet är att Ishak utan boll är en säkerhetsrisk. Han kunde inte markera ute på kanten förra säsongen och han kan inte markera och stänga passningsvägar centralt nu heller. Mindre dålig idag men fortfarande inte tillräcklig bra. En central mittfältare som ibland spelar framför en trebackslinje måst stänga passningsytor och ha tag på motståndarnas djupledslöpare. Ännu viktigare i en fyrbackslinje men IFK har inte råd att släppa motståndarnas tia rättvänd mot en trebackslinje. Det borde vara Skulasons roll, denne balansspelarens utan boll. Kanske var det ett sätt att testa och att det är tänkt att bli en rockad lagom till allsvenskan? 

Istället fascinerades jag mest av en trebackslinje med tre före detta ytterbackar – det har jag aldrig ett tidigare. Inledningsvis såg de ut som just ytterbackar: tog inte djup var rädda för att gå upp i rygg och saknade lite fysik mot härligt högt pressande Öster. 

Måste vara, bli, den snabbaste backlinjen i allsvenskans historia. Den får sensationellt nog också får ta offensiva initiativ, troligtvis för att det ligger i de snabba spelarnas DNA att följa med upp i de snabba spelvändningarna. Mer i första än i andra då nog Norling lugnade dem i halvtid. Speciellt Agardius befann sig ibland framför mittfältet. Riskfyllt men väldigt underhållande. 

Underbart att se Nyman tillbaka och spela 90 minuter. Han, och framförallt hans målsinne, saknades förra året även om han vandrade omkring på planen, frustrerad. 

Den nye norrmannen hade ett exceptionellt rappt första steg. Ovan vid tempot och det fysiska spelet. Kan bli bra fast jag tror Levi tar hans roll. Eller så ska Levi ha Skulasons roll och islänningen ta Britos plats, trots bristen på snabbhet? 

Mindre bra. Lucas Lima verkar inte ha utvecklats. Jag hade extremt stor förhoppningar på honom efter MFF-matchen hemma i somras. 

Marco Lund kom in och visade tydligt varför Agardius bör starta. 

De Brito är ett problem. Bollen studsade mot honom, han slog bort många enkla passningar, hittade sällan sin position varken offensiv eller defensivt. Ovan av att vara så offensiv i presspelet kanske? Närkampsångest? Dessutom alltför många tillslag, en smitta även Levi lider av. Fast Levi gör det på grund av rädslan att passa fel, Brito för att han gillar beröringen. Helst vill han sula lite. Patetiskt. 

Ekpolo blandade och gav. Ovan vid att spela mittback, hamnade ibland fel i position men härlig när han går framåt. Räddades då och då av Linus W som väl inte hade ett enda fel på hela matchen. Jag var osäker på om han klarade spela mittback – det frågetecknet är utsuddat. 

Som helhet – en övertygande premiär på nästan alla sätt utom just resultatet. Det är världsligt. När den nya strukturen sätter sig och IFK blir lite vassare framåt kan man överraska i allsvenskan.