En rolig halvtimme räcker inte

”Experterna” ser det som något negativt – att Sverige spelade 120 minuter. Jag ser det som en av få positiva sakerna med den lätt traumatiska Tjeckientriumfen

Orsaken till att Sverige inte är klara för Qatar är att halva laget saknar matchtempo. Nu fick de denna extra och tursamma halvtimme i torsdag men det räcker knappat – det blir tre skitsvåra halvtimmar mot Polen.

I höstas skrev jag om de många landslagsspelarna som var långstidsarbetslösa. Hur dåligt Sverige var jämfört med under EM då spelarna hann spela sig till form, relativ form men fick ett återfall mot Ukraina. Sverige tog i höstas en tursam seger mot Grekland, besegrade pliktskyldigast Kosovo och så var det tre förluster varav de mot Georgien och Grekland inte ska få inträffa.

Jannes analys borde varit att alltför många i startelvan inte spelat tävlingsmatch på flera månader. Jannes analys efter den allt annat än övertygande segern mot Tjeckien borde vara att alltför många i startelvan inte spelat tävlingsmatch på flera månader.

Viktor Claesson har tränat med Värnamo i en månad och han såg vilt dålig ut – bollen studsade ifrån honom, motståndarna plockade lätt bollen från honom när han valde att dribbla eller avsluta så blundade jag. Jag förstår att Claesson (en reinkarnation av Marcus Berg och Ola Toivonen) är Jannes favospelare men inte under de här omständigheterna. Danielsson såg bortkommen ut – på alla sätt, liksom Kristofer Olsson. Jag tyckte den andre Olsson var en av Sveriges bästa spelare – så länge han fick vara hel. Danielson spelade för Krafth som inte får spela i Newcastle och Olsson för Augustinsson som inte får spela i Sevilla. Isak var OK men är bänkad sedan några omgångar. Olsen gjorde det han skulle göra – att han inte spelat sedan november märktes inte så mycket.

Litar Janne Andersson alltför mycket på sina favospelare eller finns det inga alternativ? Uttagningen av Hrgota antyder att Sverige har stor brist på forwards fast det är det enda vi har många av – och som får spela. Så varför ta ut en överårig talang som petat in några bollar och slagit in ett par straffar för ett lag moståndarna inte tar på allvar?  Fanns det verkligen inga andra alternativ till de här sju, åtta gravt undersysselsatta blågula?  

Jag vet inte. Tänker inte gräva i det nu blott konstatera att jag är oerhört nervös inför tisdagen. Jo, jag har ju alltid Danmark men det är inte riktigt samma sak. Svensk fotbolls gräsrötter, till exempel de unga spelare som kan alltid om Premier Leagues stjärnor men inget om allsvenskar – de behöver en stor dos fotbollsnationalistisk glädje och stolthet.

Kom igen Sverige – ge oss Alexander Isak i nyinspelningen av Jonny Ekströms rollprestation från november 1989 nu på tisdag.

Ps En rolig halvtimme var en traditionell svensk skämttidning i MAD-kategorin från sent 1960-tal och tidigt 70-tal. Sedan kom punken…