Ukraina-effekten (Polen James Bond och tennis)

Det är inte enbart Polens fotbollspojkar som gynnats av den framgångsrika bojkotten av rysk elitidrott. Polen gick för övrigt från Putin-kramare till totalbojkottare. På en dryg vecka. Även svensk bandy vädrar plötsligt morgonluft. I helgens VM-final i dambandy vann Sverige mot Norge med minst 10-0. Sverige tar väl hem även herrbandyfinalen (kanske spelas det även en semi) med liknade siffror. 

Till och med Tre Kronor har nu en hygglig chans att gå långt i VM – ifall man slipper möta nya ärkefienden Danmark. Får Vitryssland vara med? 

Plötsligt kan svenskar i gymnastik, konståkning och längdskidor för damer placera sig lite högre. Liksom tennisdamer. Det är väl egentligen just i damtennis där Ryssland fått fram massor av stjärnor och dominerat. Fast just nu är det bara 20 ryskor rankade topp 200. Att de ryska framgångarna har att göra med damtennisens illasinnade rykte som en tour med en massa halvdåligt tränade överbetalda miljonärer är förstås inte sant men Ryssland är det land som producerat överlägset flesta damstjärnor på 2000-talet. Det är ett mycket spännande kapitel. Medan svensk damtennis gnällde på att träningen var alltför hård gick Ryssland från att ha noll kvinnliga tennisspelare över huvud taget till bäst i världen på tre, fyra år.

Svensk tennisherrar lär inte märka en så våldsamt stor effekt men det ger säkert lite bättre chanser i ATP-tävlingar. Faktum är att Sverige genom Mikael (86) och Elias Ymer (131) har två spelare som kan bli direktkvalificerade till Grand slam-turneringarna. Medvedev är tvåa och och Rublev sjua. Dessvärre är alla svenska tennisstjärnor redan 23-25 år:  den förste född på 2000-talet är Leo Borg som fyller 19 i år. Han är för närvarande rankad på plats 1535, i världen. Ifall ryssar och ryskor behåller sin ranking under ”den speciella operationen…” vet jag inte. På damsidan samma sak, det resursstarka svenska tennisförbundet och en stark hundraårig tenniskultur har skapat Rebcca Peterson på 79:e plats och Miriam Björklund 181:a men båda är mitt i karriären och kommer knappast utvecklas så mycket mer – inte ens i avsaknad av ryskor och ukrainskor.  

Finns väl några framgångsrika ryska simmare och friidrottare men min utgångspunkt är i princip alltid att ryska idrottare är dopade. Eller så är landet i krig. Rysk frånvaro brukar märkas mest i grenar som är olympiska. Totalitära stater satsar på OS, icke krigförande demokratier tror mer på lagidrott och sporter så är så pass västerländska att ryssarna aldrig riktigt lär sig – trots att de är så många och t ex spelat fotboll ganska länge. 

Jag borde kanske skriva en text på temat ”From Russia with Tennis” (den Bondfilm som på svenska hette ”Agent 007 er rött”) och så skulle det handla om sambandet lagidrotter, materialsporter och demokrati. Det finns. Sambandet alltså. Det är min sammanfattning av ”Ukraina-effekten”.