Ett suveränt mästarlag, i 20 minuter

176 passningar varav 87 % rätt, ett skott i ribban och en nick i stolpen. Flera andra högkaratiga chanser som borde blivit mål i fall bollen inte varje gång rullat över Bejmos fot så  han tryckte av vingt med höger utsida istället för med sträckt, rak vrist i mål.  

Sedan bedarrade den infernoliknande inledningen, matchens jämnades ut, Marcus Berg borde gjort mål på minst ett av Aiesh utmärkta inlägg.

Så tog MFF ledningen och kontrollerade den väl. Kanske kändes lite farligt alldeles i slutet ( att Blåvitt skulle göra en HIF och kvittera på sitt första riktiga avslut, först på tilläggstid) men i stort stabilt och imponerande.

Berget sprang för två och nu märktes det att han är utmärkt i ungefär samma roll som Ola Toivonen hade i landslaget i ett decennium.  Så länge han är ensam allra längst där uppe likt ”en egen gerillaliknande gegenpress”.

Ola själv var smått genial men även många andra överraskande positivt. Beijmo värderade mycket bättre än tidigare på säsongen, Rieks gjorde kanske sin bästa match i Himmelsblått, Peña var kung i 25-30 minuter men tappade sedan mycket.  Till och med Rakip var emellanåt riktigt bra men fick en bisarr varning.  

Trebackslinjen, äntligen realiserades den efter att jag efterlyst den sedan januari, trebackslinjen var outstanding. Rak, följsam, initiativrik och obeveklig. Såg ut som de aldrig gjort annat än spelet samman. Hoppas verkligen de får fortsätta.

Hugo Larsson var inte lika framträdande som tidigare men så är det att vara ung. Formen är en berg-och-dal-bana. Birmancevic gjorde ett väldigt inhopp vilket lovar gott inför nästa måndagsmatch.

Det var en tuff match som lovar gott inför resten av vårsäsongen. Jag tänker att Peña har bättre tempo i kroppen om en vecka och att Birmancevic tar AC:s plats som delad 10:a bakom Berget.   

Det enda som oroar lite är bristen på naturliga målskyttar.