Förmodligen inte Milos fel

Peter Abrahamsson gjorde två avancerade reflexräddningar med underarmarna. Det räddade tre poäng åt Häcken i en märklig match. För samtidigt räddade Diawara ett mål genom att bara kasta sig handlöst längs mållinjen och få bollen på sig.  Så 1-2 var kanske inte helt rättvist men ändå rättvist eftersom MFF har några problem de blundat för ända sedan januari.

Det är inte OK att förlora tre raka men jag kan leva med det. Svårare med nio mål på tio matcher. Man skapade flera mycket bra chanser men fick inte in bollen. Är det en pyramidal otur för tionde matchen i rad eller kan det ha att göra med vilken sorts spelartyper som får chanserna?

Jag är lite lätt frustrerad över:

  1. Hur MFF spelar!
  2. Varför MFF inte har en renodlad målskytt!
  3. Varför man spelar IKT i 90 minuter trots att han i princip endast gör en enda sak bra: när han på ett tillslag peggar upp bollen till Birmancevic i straffområdet!

Häcken har seriens två bästa, överlånga mittbackar vad gäller huvudspel. Däremot är de mycket mänskliga längs gräset. Så varför envisas med att slå 25-30 höga inlägg som samtliga nickades bort av Häckenduon?  

Jag förmodar att IKT får spela 90 minuter för att han är det enda forwardslika av klass i truppen. Men han har inte spelat på en månad. Framförallt är han ingen boxspelare och han vann som sagt inte en enda nickduell. Däremot flera frisparkar på mittplan. Det kan man ju jubla över men det ger inte fler MFF-mål.

Berget är en hårt arbetande yttermittfältare som blivit nödlösning. Rieks och Biermancevic är också omskolade kantkramare som är bra på att understödja boxspelare men de är inga målskyttar. Ola Toivonen är en väldigt duktig defensiv forward och intelligent spelare men han har inte varit skyttekung de senaste sex, sju säsongerna.

Man behöver ingen större fotbollshjärna för att inse detta och ändå står vi här nu med Abubakari som ende boxspelare och även om han petade in ett mål i går så har han varit närmast värdelös de gånger han startar. För en boxspelare måste med MFF:s taktik också kunna spela utanför boxen och där är Akubakari närmast som en junior vad gäller speluppfattning. Vill mycket, förstår lite, väljer alltför ofta fel alternativ.

För att kompensera för bristen på boxspelare fyller MFF på med allt vad de har. Vilket blottar dem för kontringar med en så gammal och långsam backlinje. Så en orsak till att MFF trots allt skapar chanser är att de chansspelar offensivt – och därför förlorar och släpper in många mål. Det är en form av medveten ”desperationsfotboll” som aldrig MFF borde praktisera och som aldrig fungerar i längden.

Jag tror MFF tänkte… nej jag vet inte vad de tänkte men här står vi nu med nio mål, inga plusmål, ingen målskytt och dessutom en förstemålvakt som ofta är skadad. Jag tror det är ett utslag av den Himmelsblå hybris som åter verkar ha fått fäste i föreningen. Jag tror dessutom att inget av detta är Milos fel – ja förutom alla dessa hopplösa höjdbollar.


About this entry