Malmö FF i mitt hjärta!

Lyckan förbyttes snabbt i sorg. Vi var många som höll tummarna för Aages magiska tunga. Att han kunde lyfta laget psykologiskt. Själv har jag inte hunnit se de senaste matcherna. Har kampajat14-15 timmar per dag sedan slutet av augusti. I går kom jag hem redan 20:30 så jag hann se MFF i efterhand. Som vanligt trött, frusen och hes men inte så hes att jag inte kunde ta en högljudd diskussion med en Limhamn-Bunkeflo-rasist med fru på 4:ans buss. Han trodde det var OK att prata vitt och brett om ”dom som förstört Sverige”, på en fullsatt grön buss. Det kan hända att jag, Malmö och Malmö FF inte är i så bra form just nu men vi ger oss aldrig. Vi vinner!

Har tagit ett vad om att MFF vinner allsvenskan. Ifall jag inte tror det – varför ska jag då heja på dem? I går var jag bland annat i Trelleborg och mötte en kvinna som står på kommunlistan men aldrig skulle kunna tänka sig att rösta på sitt eget parti på till riksdagen. I går var det halvtomt på Stadion. Har inte kollat men har massor av välutbildade vanligtvis sansade vänner som betecknar sig som ur-MFF-are men inte kan låta bli att vräka ur sig hat och förakt på sociala medier så fort MFF förlorar.

En supporter stöttar och kritiserar om vartannat men ger man upp är man ovillkorligen en del av den massan som måste betecknas medgångssupporter. Och jag misstänker att det finns de som varit himmelsblå medgångssupportrar sedan barnsben. Själv är jag snarare motgångssupporter, något som delvis förklarar att jag gick med i Miljöpartiet i vintras när deras opinionssiffror var ungefär på samma procenttal som MFF:s antal avslut på mål i går på Stadion.  

Supporterjournalisterna är försiktigt optimistiska – det står i regianvisningarna för svensk fotbollsjournalistik. Själv är jag mer tveksam ­– jag tycker inte laget lyfte men förhoppningsvis fick 69-åringen en del svar.

Hans stora, nostalgiska, misstag var att förlita sig på spelare han hade för åtta år sedan. Varken Isak Kiese Thelin, Lewicki eller Rakip skulle varit med i startelvan. Ingen var med i andra halvlek. Lewicki för att han efter fler månaders frånvaro självklart inte har matchtempo. IKT och Rakip för att de helt enkelt inte är tillräckligt bra – de gjorde i princip inget rätt under sina båda korta inhopp i startelvan.

Jag är glad över att Aage gick över till en trebackslinje och förhoppningsvis fortsätter med det. Beijmo är en verkligen usel en mot en-försvarare och patetisk huvudspelare men han passar hyfsat som wingback, i allsvenskan.

I början såg det ut som MFF spelade 3-6-1 men det fungerande inte offensivt. IKT var osynligt och fick inte fast en enda boll. När han droppade var tanken att alternera med långa bollar över deras backlinje men det hade inte MFF-arna farten till. Så för att få chansen ”tjuvade de” och sprang offside.

Jag tror MFF kommer få svårt att ta en enda poäng i Europa League. Spelarna är alltför gamla, trötta och lytta. Ungefär som jag själv, just nu. De är långsamma och saknar tempo ör den här nivån. De som är yngre saknar teknik och/eller spelförståelse för Europa. Däremot tror jag Aage kan styra upp självförtroendet, spela 3-5-2, snart ha tillbaka Johan i målet som håller sig frisk resten av säsongen och hoppas på att Buya Tourays evighetslånga inskolning snart är över. För jag ser, allvarligt talet, ingen annan som kan göra många mål för MFF. I allsvenskan.  Samtidigt är han ju en fullblodsegoist. Han tar många avslut han inte borde ta (utan spela bollen) men det visste vi alla efter att ha sett honom i Djurgården och AFC Eskilstuna.   

Nu går vi för seger, med början på söndag!