Äckligt odisciplinerat

Att ständigt spela sarg ut i hockey är ungefär samma taktik som IFK Norrköpings fotbollstränare Glen Riddersholm använde sig av i Malmö. I princip alla spelare i egen box och närmast noll bollinnehav efter ett tidigt, gratis ledningsmål. Bara tjonga långt. Ibland som om det verkligen fanns en sarg längs långlinjerna. Rikard Norling använde sig av ett identiskt, cyniskt och ”avvikande spelmönster” för att bryta den onda cirkeln i början av säsongen. I Kalmar. Det fungerade. Han gjorde samma sak borta mot Degerfors och då fick Degerfors ett slumpmål på tilläggstid och Norling fick som direkt konsekvens därav sparken.

Glen Riddersholm kommer inte få sparken för att hans taktik var lika destruktiv och dysfunktionell i Malmö. Förlusten 1-2 borde ha varit tre, fyra mål större om det inte varit för stolpar och Oscar Jansson. Visst, IFK fick en felaktig offside mot sig och borde fått en straff i slutet men MFF hade förutom 13 avslut på mål även de två straffar som inte blåstes. Vi diskuterar inte resultat här – bara prestation.

Glen fick jobbet för att Norling inte spelade lika offensivt som IFK:s styrelserum drömmer om. Så fick Glen jobbet och en massa bra offensiva spelare på köpet. Hur han kan komma undan med en taktik som gav Norling sparken är märkligt men Glen kan göra vad fan han vill så länge de andra resultaten går IFK:s väg. Så hade det inte varit om HIF fått fler än en poäng i de tre matcher man förde och borde vunnit den senaste månaden. Då hade Glen istället varit en, två poäng från kvalplats. Även om det går åt helvete med prestationerna så är nästan kontraktet säkrat. Det lär inte göra det mot Kalmar men jag tror 30 poäng räcker och det är väl ungefär där Glen hamnar. Två segrar mot Giffarna och Mjällby kan väl inte undvikas, bara man kommer i tid till avspark?

Nu har jag varken sett matcherna mot Varberg eller Bajen men efter att följt kampen i Malmö förstår jag varken Glens taktik eller val av startuppställning. Idén, i alla fall i fall man ska lita på Martinsson, är ju att man absolut inte ska spela som Glen gjorde i söndag.  

Det är inte enbart äckligt disciplinerat (ett uttryck Redhawkstränaren Timo Lahtinen myntade på Gamla Isstadion ett utkast ifrån Eleda). Det är äckligt odisciplinerat. Två tydliga exempel på odisciplin är Ortmarks bollberöring och Lunds utvisning. Båda fullkomligt onödiga.

Vanligtvis betyder odisciplin att tränaren inte har omklädningsrummet med sig och spelarna blir därför frustrerade över taktiken ute på plan och protesterar omedvetet genom att dra på sig dumma kort helt i onödan. Där finns en trasig moralisk synaps och spelarna vill revoltera genom att göra något fult och onödigt. Nästan som ett självskadebeteende men nu drabbar det också hela laget.  

Vad tänkte Jakob när han sparkade bollen inåt plan samtidigt som MFF hade bollen nere vid hörnflaggan? Att sparka till den förändrade absolut inga som helst villkor mer än att Glens viktigaste, inte helt defensive, spelare är avstängd mot Kalmar. Är det denna brist på omedelbar konsekvensanalys som gjort att Ortmark inte ännu nåt sin fulla, enorma potential?

Marco Lund är ett felköp som fått en gratis livlina genom att han kommer från samma landsdel som den nye tränaren. Glen har gett Marco Lund ett enormt stort ansvar och förtroende. Marco Lund gör sitt bästa men Marco Lund håller inte ens genomsnittlig allsvensk kvalité och hans omdöme/speluppfattning slutledningsförmåga hade trivts bäst i danska andraligan, med Glen.

Om man står med en felvänd, rutinerad spelare vid straffpunkten och inget skymmer den assisterandes synfält – ska man då dra i motståndarens tröja när bollen kommer så att tröjan står som ett fyllt segel?

Om man nu getts stort ansvar och förtroende – ska man då gå in med sulan i en duell på mittplan där man redan förlorat bollen och är chanslös på att återerövra den? i en ofarlig situation? Med domaren blott ett par meter därifrån? Hur tänkte Marco Lund? Hur motsvarar den sulan mot en motståndares fotled tränarens förtroende och lagets kollektiva känslor? Ytterligare en sak som gör mig osäker på tränarens ställning är att spelarna inte protesterade tydligare, om så bara för att få utlopp för känslor och en konspirationsteori om att domaren alltid är köpt av de överrika skåningarna. Det var mer resignation än att stå upp för en kamrat som råkat ut för regelövergrepp och orättvisa.

Slutligen idén med Eid som vänsterback. Han är ju faktiskt inte lika långsam som Agardius. Och inte lika dåliga som de andra vänsterbackarna, Telo och Binaku. Måste kännas märkligt när Eid går före men IFK är ju ända klubben i allsvenskan genom tiderna som har fem renodlade vänsterbackar och ingen av dem är tillräckligt bra för serien eller den dröm styrelsen bär på.

Samtidigt var det svårt att se Eids desorienterade insats som annat än 78 lätt pinsamma minuter som vänsterbacks statist. Han stod fel, rörde sig fel och har ännu inte lärt sig hur han ska se och vända i rollen som ren ytterback. Tacklade när hn inte skulle, tacklade inte när han skulle. Ville säkert mycket men det blev fel direkt från avspark. Samtidigt var det definitivt inte det här han hade väntat sig när han kom som avig, offensiv yttermittfältare med dokumenterad passningsfot från norska andraligan. På många sätt påminner Eid om Levi fast lite långsammare i fötter och tanke. Man kan inte begära att sådana här spelare plötsligt ska ta en roll som är helt väsenfrämmande för dem – Glen hade lika gärna kunnat sätta upp Eid som reservmålvakt.   

Så mycket att fundera över. Är Linus klar att ta en mittbacksroll redan mot Kalmar, med Agardius som vänsterback?   

Vad är alternativet? Kommer spelarna att visa frustrationen eller har jag bara fel i att Glen inte har omklädningsrummet med sig?