Haschmissbruk och handboll i världsklass

Vranjes, Wieslander och ”Bengan” Johansson. Minns inte fler svenska handbollsbiografier på 2000-talet och minns överhuvudtaget inte ett ord om alkohol och droger. I Danmark är det annorlunda. Kommer minst en bok per säsong. Förra året var det den oerhört framgångsrike men lite kontroversielle förbundskaptenen för herrarna Nikolaj Jacobsen – han som nu ska leda Danmark till tredje raka VM-guldet i januari, i Göteborg.

2022 är det damernas förre, inte alls framgångsrike förbundskapten, Klavs Bruun Jørgensen som blivit bok: ”Sort hvid” (”Svartvitt”) på Lindhardt og Ringhof förlag. Under hans fem år tog damerna som bäst två fjärdeplatser. Utan Klavs har det blivit brons och silver. I övrigt har Klavs och Nikolaj mycket gemensamt – nära 150 landskamper tillsammans (födda 74 -71). De delar också samma stökiga uppväxt, spelat i GOG på södra Fyn, har tränat Aalborg, många år  i Tyskland och så förbundskaptenskallet.

I januari kommer Klavs följa VM på plats, men som expert på danska TV2. Han ondgör sig i slutet av boken över att mobilen varit tyst sedan han slutade efter VM i Japan säsongen 2020. Att träna handbollsdamer, menar Klavs, inte är bra för karriären. Det är ett ganska kontroversiellt påstående. Den här boken är full av Klavs uppseendeväckande frispråkighet om allt och alla, av hans bråk och skandaler. Dansk handbold har haft många rubrikmaskiner genom åren men Klavs Bruun Jørgensen är outstanding, likt fotbollens Stig Tøfting.

Problemen startade redan som tonårigt underbarn i Virum Sorgenfri, i Köpenhamns norra förorter. Klavs gillade att bli full och rökte ofta hasch. Även som handbollsspelare. Till och med i landslaget. Men han är noga med att påpeka att det aldrig var i samband med matcher och sällan på läger. Däremot berättar han om hur de flesta landslagskamrater smög hem väldigt berusade sent på nätterna. En av orsakerna att man ständigt förlorade mot svenskarna var att många danskar blivit välbetalda proffs i Tyskland och tyckte att landslaget inte var viktigare än ett par ”bajer og en smøg”. Enligt Klavs. I hans tyska ligalag flödande också ölen och många köpte sig prostituerade när de hade bortamatcher. En av de som namnges är just Nikolaj. Vid deras första gemensamma mästerskap, (EM 96 i Spanien) var Nikolaj så bakfull att han till skillnad från lagkamraterna inte kunde ta sig ur sängen och stapla ned till frukosten där en otålig Ulf Schefvert väntade. Det var på den tiden svenska handbollstränare var oerhört populära i Danmark. Klavs hyllar oreserverat den kompromisslöse Olle Olsson (även Ulf Sandgren får cred) för han lärde honom träna hårt och målmedvetet, inte minst mycket styrketräning. Olle verkar vara den ende i Klavs 35-åriga handbollsvärld som helt undgår skoningslös kritik. Under hela tiden han själv spelade jämförde han alla tränare med Olle och var de inte som svensken var de ”lort”, det vill säga värdelösa.

Det gällde även Leif Mikkelsen. Han hade precis utsetts till ny förbundskapten och landslagsledningen hade av någon outgrundlig anledning bett 25-årige Klavs företräda spelarna på presskonferensen. Han satt på podet bredvid den f d storrökande målvakten –som nu fick nu höra att han var ett osedvanligt dålig val och att den nye chefen helt enkelt inte hade det som krävdes för jobbet.

Mikkelsen blev en parentes och efterträdes av Torben Winther. Klavs kallades inte till presskonferensen. Det blev vändningen, mentalt, för både Klavs och de rödvita. Torben Winther höll som landslagstränare många, långa samtal med honom. Mittnian växte med förtroendet och den nya rollen. Han lärde sig att spara konflikterna till planen och matcherna. Klavs blev den självklarare ledaren på planen (och på hotellrummet barnvakt för Joachim Boldsen) som nu tillsammans med bland annat unge Kasper Hvidt lyft landsholdet. Det var dags för det mirakel som dansk handboll väntat på i 15 långa förödmjukande år.

Storebror besegrades 27-26 i ”en av de vildaste och viktigaste matcherna i Danmarks historia”. I Göteborg. Trots att Nikolaj var skadad. Klavs berättar att han i slutet av matchen fick en armbåge rakt över näsan av Martin Frändesjö efter inspel och mål av ”monstret pa strengen”, Michael Knudsen. Blodet forsade ut och under hemlöpet kunde han inte låta bli att springa tätt förbi den svenska bänken och fräsa ut blodet över de plötsligt inte längre lika blågula.

Ibland, erkänner Klavs, tog psykopaten i honom överhand. Han beskriver också den frågande, lätt skrämda blicken från Magnus Andersson på bänken. Just svensken hade han sedan, både som spelare och tränarkollega, i AG København och Klavs ägnar faktiskt hela tio sidor till att ingående förklara hur värdelös Magnus var. Som just tränare. 

Jämfört med svensk handbollsprosa är Sort hvid ett oavbrutet, öppenhjärtligt, episkt övertramp. Ingen skonas, ja utom Olle Olsson. Det är en mycket underhållande bok om en handbollsprofil som aldrig fick någon bokstavsdiagnos men erkänner att han nog hade platsat även i det laget. Medförfattaren Søren Paaske skriver med härligt driv i texten, utan resultatrabblande och vänskapsrader. Det känns väldigt uppriktig över 335 sidor, nästan lite överdrivet ärlig. Man slutar inte förundras över hur tolerant och inkluderande dansk handboll måste vara. Kanske därför de, mer ofta än Sverige, vinner stora mästerskap i handboll och fotboll. Speciellt i Göteborg…

Ps Innan han blev herrarnas förbundskapten och utsedd till Världens bäste handbollstränare var Nikolaj Jacobsen expert på TV2.

Pss VM spelas även i Malmö, Kristianstad, Jönköping och Stockholm.

Pss Länk till ”Nikolaj”: https://maxtiotar.blog/2021/01/30/odmjuka-tranare-vinner-titlar/