Modigt MFF/Rydström-effekten

Det som skiljer MFF från andra allsvenska klubbar är förmågan att ta obehagliga beslut. Att ingen eller inget är större än klubben. Det är därför man – efter att gått all in på sportchef Andreas Georgson under en enda men katastrofal säsong – nu sparkar honom snett nedåt åt som ”teknisk direktör”. Ett gulag-jobb.

Jag har klagat mycket på MFF senaste 12 månaderna. Allt från beslutet att släppa Colak, tvinga i väg Jon DT, värva IK Thelin, spela utan boxspelare och utan oskadad förstemålvakt av hög klass. Värva dyra utländska spelare, ge dem långa kontrakt och så platsar de inte ens på bänken. Samma sak med några av de egna talanger som fått mycket speltid. Inte för att de varit bra utan för att de inte funnits andra att stoppa in.

Framförallt valet av tränare och valet av att ha en stor spelartrupp med helt obalanserad åldersfördelning. Vilket gett många skador och endast rättfärdigat de 28-30 spelarna i A-lagstruppen. Kändes som om Georgson inte förstod att han gjort fel när man efter säsongen satsade på nya kontrakt för +35-åringar, lät överårige Tinnerholm återvända och inte har löst problemen med en ny målvakt och en boxspelare som gör många mål.

Så många felaktiga beslut, både vad gäller struktur som i detalj och misslyckad scouting. Att då låta en chef man varit så stolt över försvinna ut i kulisserna är modigt. Men nödvändigt. En gigantisk prestigeförlust men trots allt mindre dåligt än att förlora poäng.

Under Georgson curlade man med den mediokre och i mina ögon ganska osympatiske  Adi Nalic. Nu förlängde man inte. Ytterst tror jag att det är Henrik Rydström-effekten. Han har haft kunskapen och modet att säga att Georgson inte är kapabel för jobbet. På annat sätt kan jag inte tolka den sena men ytterst välkomna ”utrensningen.

Älskar att man försöker låna Birmancevic. Det är en spelare som kräver förtroende och lugn. Det får man i MFF. Liksom den speltid han inte får i Toulouse. Likadant med Pontus Jansson. Fick i mellandagarn

a sju minuter inhopp som defensiv mittfältare i Brentford. Första minuterna sedan 1/10. Senast var han inte ens med på bänken. Klart han ska återvända till MFF under våren.

Nu väntar jag på en målvakt från FC Köpenhamn och en Colak-lik avslutare. Allra helst Mat Ryan, en relativ världsmålvakt, men Kalle Jonsson går också bra.  

Ps Det är intressant att Helsingborgs IF gör precis tvärtom. Andreas Granquist har varit ungefär lika framgångsrik och tagit lika många bra beslut som Georgson. Men Granen blir kvar. Istället plockar man in en 75-åring för att stötta den skandalöst underpresterande sportchefen. Det visar också vad det inenbär att rekrytera gamla egna spelare som tränare eller ta in nya, självständiga tränare utan långa komplicerade lojaliteter till klubb och chefer.


About this entry