Vad kostar skador på elitfotbollsspelare?

Det korta svaret är – alldeles för mycket. När klubbarna satsar oerhört mycket pengar på enskilda spelare vill de naturligtvis att de ska kunna spela. Inte enbart sälja tröjor.

Ta Man Uniteds värvning av Paul Pogba – i mitt tycke en av världens tre, fyra bästa fotbollsspelare. När han någon gång är oskadad. Lite drygt en miljard kronor, i 2016 års pengar. Spelade 157 ligamatcher på sex säsonger och försvann sedan gratis. Om vi till det lägger att han säkert tjänade drygt 100-150 miljoner i lön och bonusar per år så slutar notan på 2 miljarder. För 157 ligamatcher där väldigt många var som inhoppare efter rehab.

Nu har han en komplicerad kropp: stor och kraftig, snabb och teknisk. Det ställer stora krav på h e l a kroppen. Han var borta en gång i Juventus, innan han såldes som 23-åring. Ett par veckor, på fyra säsonger i Serie A. En muskelbristning. Så fort han kommer till England börjar skadorna på allvar. Hamstring och sedan många ankelskador. Där är sammanlagt två säsonger av operationer, dålig rehab, mer dåliga rehab och som en följd av alla problemen i ankel – de senaste två säsongerna är det knäna som inte pallar. Åtta månader efter att han återvände till Juve har han ännu inte kunnat spela.

Är det då bara otur att han var hel i Juventus och nästan alltid skadad i Man United? Nej. Naturligtvis inte. Om det sedan var Pogda själv, cyniska managers eller mindre självständiga fysioterapeuter som orsakat problemen vågar jag inte säga – troligtvis en kombination av alla tre. Samtidigt är jag inte förvånad att det blev så här. Fotbollen är cynisk på ett mycket dysfunktionellt sätt och en kropp som Pogbas kräver oerhört mycket mer preventiv träning än en liten, smidig kropp som kan hoppa undan alla onda tacklingar, och andra påhopp.

Man kan med goda skäl prata om Man Uniteds sju svåra år och den huvudsakliga förklaringen är Paul Pogbas frånvaro och valet v den ena sämre managern efter den andre, som inte heller förstått att använda honom rätt.

På närmare håll har Malmö FF:s säsongen 2022. En väldigt gammal, stor trupp. Plus en ny tränare som krävde att spelarna tränade betydligt hårdare än tidigare. Har det sagts. Att inte lägga upp träningen efter varje spelares förutsättningar verkar mycket märkligt, nästan oseriöst. Alla har ju inte samma förutsättningar. Trodde faktiskt vi kommit längre än så i svensk fotboll. Samtidigt kan förstås MFF värvat spelare med en lång skadehistorik, spelare som likt Pogba har rehab som livsstil. Men att som MFF ha 10-12 spelare skadade samtidigt antyder att något är väldigt fel. Man kan också konstatera att flera spelare var borta, gjorde comeback och hamnade åter på skadelistan. De gjorde comeback alltför tidigt, förvärrade skadan istället för att ha tålamod. Vem som saknade tålamod vet jag inte ­– kanske alla tre inblandade. Under alla omständigheter tänker jag att en klubb som MFF med till exempel sin stora stjärna AC som varit skadad och kommit tillbaka och blivit skadad om vart annat i tre raka säsonger nu borde resultera i ett annat tänk. AC, och nu Lewicki har varit lagets kanske viktigaste spelare de senaste säsongerna så varför inte ha exta tålamod med dem?  En annan spelare med väldigt mycket bortovaro är Johan Dahlin. Jag tycker det är lite märkligt att MFF satsat på honom som förstemålvakt under de här omständigheterna. Samtidigt har säsongerna 2020 och -21 kanske varit Johans bästa i karriären. När han varit helt frisk. Under alla omständigheter kan man dra slutsatsen att i fall MFF haft ett normalt skadeår och inte chansat med halvskadade spelare borde man haft stor chans att vinna SM-guldet.  Häcken spelade inte alla matcher med samma statelva, men nästan.  Och med en betydligt yngre trupp.

Chelsea går dåligt i EPL och en förklaring är alla skadorna. De var åtta inför gårdagens hemmamöte mot Man City. Efter två minuter fick Rasheed Sterling gå ut med en labil hamstring som inte höll. Pulicic följde efter redan i samma halvlek. Tio spelare skadade, spelare som representerar ett värde på cirka 3-4 miljarder och säkert kostar 50-100 miljoner per månad, i rehab. Dessutom har Chelsea inte chans att vinna något, troligtvis missar de även CL.  

Där är fyra knäskador, tre hamstring, någon vad och så 30-årige målvakten Mendys axel. Av de andra är en 28, en 26 och resten 24 eller yngre.   

De flesta skador hade säkert skett oavsett vilket men en del av alla skador hade kunnat undvikas i fall spelarna tränade förebyggande redan i junioråldern. Ja t o m tidigare bör man implementera en viss grad av kroppsförståelse i tonåringarna. En basic ”do and don’t”. När jag för två år sedan sökte på material och videor från förbundet var materialet litet, gammalt och mycket bristfälligt. Det finns säkert de klubbar som arbetar seriöst med det här men jag är övertygad om att det stora flertalet inte gör det på ett framgångsrikt sätt.

Det finns inom fotbollen en bred tro och övertygelse om att man själva vet bäst och att man inte har något att lära av andra idrotter eller andra kunskapsfält. Ett annat bisarrt exempel är att en av Sveriges mest framgångsrika tränare det senaste decenniet inte får vara tränare i allsvenskan för att han inte genomgått förbundets kurser. Svensk fotbolls ignorans och förlöjligande av Jonas Therns kunskaper och förmåga är djup tragisk eftersom Thern naturligtvis inte är ensam. Tron att bara genom förbundet kan man bli en bra tränare är ett av de stora problemen i svensk fotboll. Kanske det allra största.   

I princip alla seniorspelare har problem med anklarna. Så varför inte stärka anklarna i unga år? Det är galet vanligt med små och stora brister i ligamenten. Ju fler skador, desto svagare blir ligamentens grundstruktur. Desto mer måste du tejpa, desto mer måste du spela hårt tejpad och ytterligare försvaga dina anklar. Spelar du dessutom på smärtstillande är flera av de vanliga signalsubstanserna blockerade och du sliter ned kroppen oerhört mycket fortare än utan. Så till slut, kommer den dagen då hela fotleden går åt helvete för att dina ligament är alltför svaga och uttänjda – då är det ofta kört. Spelare med förstörda fotleder kommer sällan tillbaka till samma nivå. Det gäller även Paul Pogba.