När nås vi på allvar av stanken från rutten allsvensk östersjötorsk?

Isak Ssewankambo är ett OK nyförvärv. En defensiv mittfältare eller mittback som inte är så bra med bollen. Men han har en stor kompakt kropp och är förvånansvärt snabb – med tanke på alla muskler. Omdöme och värdering är mindre ”deffat”, orsaken till att han inte utvecklats sedan U-21-landslaget.

Var är alla andra nyförvärv? Guld-Glen hade en hel höst på sig att identifiera styrkor, svagheter och planera för nya spelare. Sas det. Förutom Isak resulterade det alltså i att man nästan värvade Baffo och ångrade sig och lät Argardius stanna, sägs det.

Förmodligen för att Baffo är en ytterst medioker före detta talang som nykomlingen HBK inte ville ha med sig och att De Brito nu helt säkert övertygat Guld Glen att det med ett sådant uselt defensivt omdöme inte går att spela vänsterback. Tveksamt om den ganska fina inläggsfoten ens kan agera wingback för just inlägg är det enda De Brito är bra på.  

Var är alla nyförvärven som ska förvandla Guld Glens lite pinsamma, defensiva, impotenta IFK till det som Martinsson bestämt: ett offensivt passningsorienterat lag som spelar snabbt och tillhör toppen av allsvenskan?

Förutsatt att ingen av de unga helt oprövade spelarna överraskar har IFK i dag 10 spelare av allsvensk kvalité – det borde vara minst 16-17. De borde dessutom alla vara på plats nu. Det går inte att värva en massa lånespelare i mars och hoppas de lär sig Guld Glens genialiska taktik över en natt. För genialisk är den säkert, det har ju Martinsson indirekt garaterat. Det är bara det att alla vi andra, spelarna, supportrarna, inte förstått det än.

Under hela hösten skyllde tränaren det usla spelet och resultaten just på att spelarna inte ännu förstått vad han ville. I fyra månader. Nu ett halvår efter ankomsten verkar det fortfarande var stora strukturella problem.

Till och med den ödmjuke ”Totte” Nyman kunde inte i en intervju med Vinterlandslaget formulera något positivt utan vände bort blicken och sa att ”vi har mycket att jobba med”. Han kunde bara säga ”allt bra”, ”ser fint ut” eller något liknande men det hade uppenbarligen varit en alltför stor lögn för att ta sig mellan läpparna.

Jag följer klubben på håll, nås inte av alla nyheter. Jag är orolig. IFK Norrköping känns offside, redan i slutet av januari. Allt jag sett är de katastrofala resultaten av Martinssons beslut på planen. Allt jag vet är att spelare med stort hjärta för klubben lämnat och den häpnadsväckande bristen på nya spelare. Hans lag skulle vara på plats nu – den enda orsaken till att de fem, sex nya etablerade spelarna av högre allsvensk klass inte anlänt är troligtvis att de inte vill spela för Guld Glen – tränaren med dansk elitfotbolls kanske sämsta rykte. För att använda ett väldigt danskt, inte så positivt uttryck som till och med Guld Glen förstår: IFK har ”gået i fisk!”.