Motvind för svenskar längs Vesterhavet

Erik Hamréns krisklubb Aalborg är nära att åka ur danska Superligan. Men de tog sig till semi i cupen i onsdags och det gav energi. De borde vunnit gårdagskvällens f d jydska stormatch mot FC Midtjylland.

Den överrika klubben från hålan Herning bytte tränare i augusti. Nye katalanen Albert Capellas (från Barça B och danska U21) kom tidigt i höstas, hade ett fantastiskt gruppspel i EL och slog bland annat Lazio 5-0. Men i ligan har FC Midtjylland haltat och det blev inte bättre av att de sålde sina två främsta forwards. Alla nya nollorna på bankkontot (ca 200 000 000) motsvaras av ungefär lika många i Superligans poängkolumn 2023. Man ligger åtta och är i akut behov av många fler mål. FC Midtjylland köpte/lånade fyra forwards som ersättning varav fd MFF-aren Selmani och förre djurgårdaren Chilufya har fått mest förtroende. De har nu spelat 600 minuter det här året och ännu inte gjort mål. Faktum är att det första avslutet på mål, på 600 minuter, kom i går på tillägggstid då Chilufya i stället för att passa sköt lamt från 8 meter och målvakten enkelt räddade snedträffen. 

Enligt Peter Sørensen, den gamle MFF-aren som nu är oerhört analytisk tränarexpert på Viasat.dk, är det endast Gustav Isaksson som levererar, och gör mål. Kanske för att sportchefen i FCM i direktsänd desperation över att haussa sina misslyckade affärer kallar Selmani för landslagsspelare (5 matcher för Kosovo).  De två andra svenskarna i FCM får desto mer speltid. Både Kristoffer Olsson och Armin Gigovic startar på tremannamittfältet. Fast i går var Olsson center i tremannakedjan. Janne Andersson hade aldrig placerat honom där. Enligt Sørensen har man helt enkelt misslyckats med nyförvärven de senaste två säsongerna. Som gammal tränare kastade Sørensen skulden på sportchefen. Även om den här drivvreden av gamla konflikter och komplexa kompromisser inte direkt hamnar i Herning utan snarare i Albert Capellas knä känns det som om det börjar uppstå små sprickor i den tjusiga fasaden hos FCM. 

Jag tror Capellas idé var att ha en klok spelare som styrde i press-spelet och kunde slå den avgörande passningen. Tillskillnad ifrån Selmani och Chilufya, får man förmoda. Det funkade inte alls. FCM hade få avslut och de som var räddade den nyss fyllde 18-åringen i mål. Heder åt Hamrén som i sitt tränarslivs tusmørke (skymmning) insett att man kan ge unga spelare stort förtroende. Theo Sander motsvarar det, nästan. FCM bästa chans kom efter en vettlös utrusning. Men han kan bli riktigt, riktigt bra: smidig, hyfsad med fötterna för sin ålder och en kropp som nog tåler en hel del nya muskler. 

Förre HIF-aren Gigovic tappade på tok alldeles för många bollar. Överdrev dribblandet och spelade som han var mer explosiv än han är. Kanske för att Capellas föredrog att man slog AaB:s press med långa bollar. Funkade inte. Jo bollarna kom fram ibland men förvaltades inte. Helt enkelt alltför dålig kvalité på spelarna där framme.  Kanske för att Kristoffer Olsson är duktig med boll men någon bollmottagare/targetspelare är han knappast. 

Nästa match är emot mitt Lyngby, som slog Brøndby hemma i söndags. Det blir intressant. Då kommer Gigovic få mer boll eftersom Lyngby kommer försvara lågt. Och FCM har absolut ingen huvudspelare, utom i backlinjen så desto mer bollar i den friska Vesterhavs-vinden desto större chans att jumbon får med sig en vindpinad poäng hem till Köpenhamn.