Fotboll och public service-censur

Gary Lineker, den oförarglige skyttekungen, före detta svärmorsdrömmen  och foglige  fotbollskommentatorn har radikaliserats. Länge har han använts sin popularitet från BBC till inlägg om humanitet och rättvisa på sociala medier. När den mörkblå brittiska regeringen nu övertydligt annonserat att saudiska fotbollsinvesterare är mer än välkomna men inte några flyktingar undan svält och klimatkatastrofer, twittrade Lineker följande enligt The Guardian:   

Vilket resulterade i karriärens första röda kort:

Resten av teamet reagerade i solidaritet och ”Match of the Day” sänds idag utan varken studio eller kommentatorer. 

Att kritisera språkbruket hos landets politiska elit blev uppenbarligen alltför mycket för PS-bolaget. Det ska dock ses i ljuset av att alltfler konservativa och extremhögerfläckade regeringar världen över hotar PS. Genom ständiga hot hoppas de att skrämma PS till lydnad och självcensur. De PS-hatande Sverigedemokraterna ligger bakom veckans nedmontering av SVT:s kulturprogram. Under nyspråksbegreppet ”omorganisation”. De som sålde sina liberala själar för några taburettposter står nu med ännu en stor nöt i halsen. De väljer att varken svälja eller spotta ut – de väljer tystnaden och skammen. 

Exakt samma sak, fast i än större omfattning, inträffade i Danmark för fyra, fem år sedan då högernationalistiska PS-hatarna i Danskt Folkeparti fick DR att skära ned mer 30 procent och samtidigt lägga sig i nyhetsvärdering genom att kräva att 30 % av innehållet var material från Provinsen.  I EU-länder som Polen och Ungern är yttrandefriheten ”omorganiserad”, av polismyndigheten. I Turkiet fängslas oliktänkande och i Spanien sitter regeringen illa till på grund av att de just yttrandefriheten och andra demokratiska kärnfrågor. Så det sprider sig. 

SVT-sporten har de senaste 25 åren nästan uteslutande engagerat menlösa ja-sägare och klichéhamstrare. I alla möjliga roller. Med (enda?) undantag för Johanna Frändén. Att kanaler som CMore eller Viasat skulle plocka in en människa som vågar och vill tänka självständigt känns surrealistiskt. Men det växer något ovälkommet även på den reaktionära fotbollsplanen. Tittar man noga kan man se må enstaka exempel av ogräs här och där. Vilket naturligtvis stör de som kräver absolut lydnad och tystnad. Förhoppningsvis kan en del av ståplatsläktarnas proletariat blir lite mindre reaktionärt och överge sin blinda tro på tre poäng. 

Att välja en gammal konservativ politiker utan fotbollsbakgrund (som dessutom vägrar ”öppna sitt hjärta” i debatt) till ny ordförande i SvFF borde väl väcka en del av de svenska fotbollssupportrarna. I alla fall på sociala medier…