Fyra skäl att skriva om Brynäs

Idag faller de nog ut ur högsta serien, har 0-3 mot Malmö. Jag bryr mig fortfarande om Brynäs, fast jag inte följer.

Svensk klubblagshockey har alltför många matcher och är alltför ensidig och medioker elitunderhållning. Mindre klubbar på små orter med mer lagmoral klarar sig bättre i lagidrotter, typ Degerfors, Värnamo, Oskarshamn och Mjällby. Det är anmärkningsvärt att de klubbar som dominerat svensk hockey i 80 år inte längre är i högsta serien, att huvudstaden saknar lag och intresse. Svensk hockey mår dåligt, nästan lika dåligt som klubbfotbollen!

När Gävle inte längre har elitfotbollslag förvånas man över att staden inte kan härbärgera ett herrhockeylag. Vart går egentligen sponsorpengarna i Gävle? Knappast till Sandviken bandy i alla fall och inte till damhockeyn. 

Även om styrelsen och ledarna eventuellt misslyckats ska inte maskerade supportrar hota spelare, framförallt inte i deras hem. Det finns en helig gräns här som korkade supportrar trätt över. Samhället, och svensk hockey borde straffa de här idioterna riktigt hårt för vem vill syssla med elitidrott i Sverige om du tvinga gömma dina barn på vinden när förlusterna hopar sig? 

Varför jag började hålla på Brynäs har nog med åldern att göra. De vann alltid, jag gillade de tuffa gula och svarta färgerna. På den tiden visades aldrig matcher i TV så AIK-Brynäs på Hovet var min första hockeymatch, i sällskap med pappa och ordförande i Östers IF:s hockeysektion som också var riksdagsman. Jag såg fotbollsallsvenskan förste utländske spelare Ronnie Powell hoppa in på Malmö Stadion två, tre år senare. De var lika dåliga som hockeylaget var bra. 

Historia. Ifall nu hockeyn trillar ned kommer jag börja följa herrlaget igen! Det mest motiverande är väl att Leksand har levt så här i decennier och kan Leksand så kan naturligtvis även Brynäs.