MFF:s eftermatchsdebatt handlar om mod

Premiären var magisk, borde blivit ett magplask. Kalmars debutanter hade två, tre utmärkta chanser att kvittera nära full tid. Eller rulla bollen till en fri lagkamrat. De missade alla målet.

I Sydsvenskan läser jag en intressant intervju, gjord före matchen. Där antyder tränare Henrik Rydström att han kommer att chansa mycket, kommer att utmana sina spelares mod och intelligens.  Alltså inte ha de nuvarande spelarnas fotbollsintellekt som utgångspunkt utan kräva att de utvecklas, blir klokare och mer självständiga. På planen. Att de vågar ta risker för att vinna. Så här säger han, föranlett av lagkaptens uttalande om att Rydström i förlusten mot Djurgården krävde den svåraste fotboll man över huvud taget kan spela: 

” – Det här tycker jag också är en jävla intressant fråga, säger Rydström och kastar sig ut i ett längre resonemang om att våga utsätta sig för risker för att nå en högre nivå.

– Det finns en massa saker som är skönt för en spelare. Som att skicka bollen långt. Men varje gång vi gjorde det mot Djurgården så gick bollen till dem och sen satte de tryck mot oss. Så det var egentligen bara skönt i 3-4 sekunder.

Henrik Rydström vill att spelarna tänker några steg längre. Bollföraren ska snabbt identifiera två-tre möjliga alternativ, som lagkamraterna ska förhålla sig till – istället för att alltid välja en på förhand instruerad lösning. 

Spelet får aldrig bli förutsägbart.

Men det kräver stor rörlighet, kommunikation och taktisk medvetenhet.” 

Personligen kan jag direkt identifiera motsatsen hos ett par av truppens spelare. Men det är också de som försvunnit sedan förra säsongen eller sitter allra längst ut på bänken. De unga män som kräver stor trygghet för att prestera och då har så stor narcissism att de inte ser helheten. 

Som gammal defensiv mittfältare tänker inte Rydström på annat är helheten. Han till och med klippte av byxorna för att att motståndarna skulle se hans lårmuskler och frukta mötet med dessa. Rydströms utgångpunkt nu är med boll. Vilket kanske förklarar kollapsen i cupen. 

Förutom mod handlar det om att bryta mönster och lycka. Du hör aldrig annars tränare prata om lycka i annan form än av segrar. Sensationellt. Det liknar ändock den endorfinkick jag själv upplevde då jag sprang omkring och skapade potentiella passningsskuggor. Då var jag lycklig. Det är exakt samma lycka som när jag nu gjort en avslutare så rädd att han skjuter utanför målet, eller rakt på mig. Jag har kvitto på att jag vunnit den mentala, kommande närkampen, dekonstruerat motståndarna och är nu på väg mot seger. I huvudet.   

Det där med risktagningen är inget förstås nytt, utanför Malmö, men det är sällan man ser det så tydligt som i lördags med en trebackslinje bestående av två dedikerade ytterbackar och en debuterande mittback. De hade noll matchminuter tillsammans men det fungerade för att Kalmar inte förändrade sin matchplan förrän sista kvarten. 

Risktagandet var också något Albert Capellas betonande. Det gav bland annat en 5-0 seger hemma mot Lazio i Europa League. Sedan sålde sportchefen i FC Midtjylland av de bästa spelarna och ersatte med typ Selmani, Chalufya  och Gigovic. Det gick inte så bra. Capellas fick sparken, laget gjorde sin sämsta säsong i ligan på 17 år och den legendariske lagkaptenen har aviserat att han lämnar som Bosman.  Det kommer gå bättre för Rydström.