Ännu en instabil MFF-seger

Direkt efter 1-0 i 17:e minuten hade Brommapojkarna ett skott i insidan av stolpen och en nick som smet stolpen bredvid en chanslös Dahlin. I andra halvlek när MFF:s desperation blev allt tydligare hade BP flera utmärkta chanser att göra 2-0. Antingen räddade Dahlin eller Cornelius.

Det var ännu en match med närmast spel mot ett mål, få himmelsblå målchanser och en slutsignal som i första hand kändes som en befrielse. Jag har heller aldrig sett så lyckliga MFF:are efter en skitseger med 2-1 på Grimsta.

För varje tursam uddamålsvinst mot ett lag på nedre halvan desto troligare är det att de flesta andra lag kommer spela så här mot MFF: stå lågt och låta MFF:s oförmåga att skapa chanser öka. Medan man själva ställer om och har avslutare som inte är oerfarna debutanter, likt Kalmar och BP.

MFF vann för att Oscar Linnér efter att ha slängt sig hejvilt  i förra omgången nu visade sig vara en mycket stel, osmidig och lite feg målvakt. Ju närmare bollarna han stod desto svårare verkade det vara för honom att röra sig. 1-1 rullar in en halvmeter från hans högerfot- helt obegripligt att han inte försöker göra en fotparad och är aktiv med fötterna. 1-2 är ett lågt inlägg där han återigen inte bryr sig om att möta bollen och ha en rörelse mot bollen eller avslutare. Därutöver hade MFF en chans där en boll sakta rullar mot hans fötter, studsar på vristen och i stolpen.  Det såg ut som Linnér hade stora ryggproblem, alternativt en höftskada.

Beröm ska ges till Dahlin, Cornelius,  Peñas underbara passningar,  Busanellos tidiga inlägg och IKT:s mål. Hugo Larsson var både ojämn och duktig men försvann eftersom han indirekt fick rollen av tredje mittback med defensivt ansvar. Då Rydström redan hade fyra backar mot ett lag som vägrade anfalla. Resten var rätt frustrerande.