Det är inte enbart skadorna…

I premiären fick HIF två man skadade före pausen. I veckan mot Gefle tvingades båda mittbackarna gå av, första 45. Det förklarar inte varför man blev utspelade av Öster men det är en OK som orsakssamband vad gäller årets andra raka 0-1.

Skadorna kan vara otur men eftersom HIF är väldigt skadedrabbat för tredje säsongen i rad kan man misstänka att det görs fel, eller glömmer man en del av den förebyggande träningen? Det kan naturligtvis också vara saker som intensitet, vila eller underlag. Men 2 x 0-1 i Superettan är aldrig OK, för HIF.

Mest orolig är jag vad beträffar det minimala anfallsspelet. HIF skapade nada, förutom Rasmus Jönssons ribbträff. Det var lite roligt att höra den orutinerade kvinnliga experten på Discovery var så tydlig med att kategoriskt dissa Rasmus för att han inte placerade bollen i det långa hörnet. Det är OK att göra många fel i debuten men man ska generellt vara försiktig vad gäller missade målchanser. Det räcker med att se CL för att förstå att det inte alltid är så lätt att göra mål, oavsett lönen eller position. På planen. Vore spännande att få veta hur mycket erfarenhet hon har av de här omständigheterna, jämfört med Jönsson…

HIF ser OK ut på mittplan men anfallet känns helt uddlöst. Hur man ska lösa det har jag ingen aning om men med de här spelarna och de här impotenta spelet kommer det snarare bli division 1 2024 än allsvenskan.