Varför accepterar allsvenskan okvalificerade sportchefer? 

Sportchefen är ansvarig för att klubben har rätt tränare och rätt spelare för att prestera maximalt. Han måste förstå fotboll, ha ett stort kontaktnät, bra omdöme och förstånd för affärer. De senaste säsongerna, och speciellt nu våren 2023, har flera klubbar krisat rejält på grund av att sportcheferna helt enkelt inte är tillräckligt kvalificerade för jobbet. 

HIF-supportrarna kräver i dag Granens avgång. Redan då han utsågs 2018 skrev jag att det var ett felval. Har fortsatt göra det efter två degraderingar och en nuvarande bottenposition i Superettan. Av många usla beslut är det inget som slår det faktum att tränare Lennartsson fick fortsätta efter den oerhört tursamma uppflyttningen i allsvenskan 2022. En sportchef, speciellt med Granens bakgrund, måste kunna skilja på resultat och prestation. Det kunde Granen inte. Eller så var han, romantikern med det jättelika HIF-hjärtat, bara alltför feg. 

I AIK har en okunnig klubbdirektör varit t f sportchef sedan i höstas och truppen ser pinsam ut. Att värva spelare som högljudda, överåriga cry babies som Guidetti, Fischer och Durmaz tyder på noll insikt. De förgiftar ju hela Solna. Lägg då till en ny tränare från landsbygden som verkar osäker och inte vågar ta de nödvändiga besluten. Och en ledning som åker på semester när det bränner som värst. Att inte vara på plats på hemmapremiären när klubben är pressad är nog bland det mest pinsamma ledningsbeslut jag sett i svensk fotboll.  

IFK Norrköping har problem med allting – det enda positiva den här säsongen är att de klart besegrat två av de mest krisande klubbarna i svensk fotboll: AIK och Blåvitt. Vad resten är, är mörker. Trots att de borde besegra svaga Värnamo hemma i helgen. En dålig dansk tränare som pressat en svag osjälvständig sportchef att köpa alltför många danska och norska spelare. Finns några enstaka ljuspunkter men helheten tror jag inte håller.

Håkan Mild hade alldeles för stor tilltro till Micke Stahre. Roland Nilsson var inte ett mycket bättre val. Fast Mild är en bättre sportchef än Mats Gren… I MFF-podden 1910 hävdade man att Blåvitt stod inför en total kollaps. Jag tror inte det. Finns mycket som är bra – kommer visa sig när vågorna inte slår lika högt. Det faktum att man försökt värva f d FCK-tränaren Jess Thorup tyder på att det finns tänkande människor i Blåvitts ledning. 

MFF:s rockad med Daniel Andersson och Andreas Georgson slutade med ren katastrof. När han tillträdde hade MFF:s en nära-EPL-tränare, en boxspelare av internationell klass och en bra trupp. Georgsson skrev extremt långa och dyra kontrakt med värdelösa spelare. Hur mycket har hans säsong kostat MFF i rena ekonomiska förluster: 20 miljoner, 30? Har intryck av att någon gick in och försökte styra upp det efter att Georgsson lagt 10 miljoner på Buya Touran. Men då var det liksom alltför sent.   

Vad man kan konstatera är att utvärderingen av verksamheten är alltför dålig och amatörmässig. Den ende jag faktiskt har lite tilltro till av de här sportcheferna är Håkan Mild. Men sportchefer som varit alltför mycket spelare eller saknar modet att ta snabba och riktiga beslut måste ha mer stöd och support från ledningen. Om även ledningen saknar erfarenheten och kunskaperna låter de dåliga sportchefer sitta kvar så länge resultaten går klubbens väg. Oavsett prestationerna. Och där går det så här!

Blir spännande att se hur de krisande klubbarna och deras sportchefer hanterar motgångarna de kommande veckorna.