MFF-IFK Norrköping 4-1 (eller 0-0)? 

IFK Norrköping är för närvarande Europas klart bästa manliga klubblag. Räknat i poäng delat i bollinnehav.  Medan MFF stoltserar med en imponerande impotens – i allt utom att slutligen krama ur tre torftiga poäng i matcher som varit lika förutsägbara, statistiska och smärtsamma som krampattacker i vaden. Med andra ord upplagt för historiens mest ojämna, och tidiga, seriefinal i Malmö i kväll.  

Bortalaget har haft två hemmamatcher mot bottenlag och har ändå inte haft mer än högst 42% bollinnehav. Mot AIK 35 och 34 % i den krystade 2-1-segern hemma mot Värnamo förra helgen. Räknar man som CMore ”möjligheter offensiv planhalva” blir statistiken än mer grotesk, IFK borde poängmässigt varit ett av seriens allra sämsta lag. MFF har totalt dominerat sina tre matcher men bara lyckats göra fyra, ynka mål, varav en på straff. Så ett scenario som inte är en konstant press mot ett lågt stående Norrköping är helt otänkbart och närmast omöjligt. 

Att MFF skapade många chanser mot Blåvitt beroende på att man fick en förhållandevis tidig ledning. MFF:s oförmåga att både skapa chanser och göra mål mot lag som parkerar bussen är ett återkommande problem som Henrik Rydström inte verkar ha några nycklar till, än. Framförallt har han inte spelarna till det. Säg så här: hade Totte Nyman spelat i MFF hade han redan vunnit skytteligan. 

Får MFF ett mål första 20 blir det 4-1 med tröstmål av Nyman. Annars kan IFK mycket väl hålla 0-0. Det som avgör är mötet Ortmark vs AC och Baggesen mot Ali eller Nanasi/Ceesay. Det är en match MFF naturligtvis ska spela utan ytterbackar men Rydström är ibland väldigt konservativ. Dessutom kan man diskutera ifall MFF har tre bra mittbackar före 8 juli? Istället blir det troligtvis alltför höga ytterbackar och gigantiska ytor bakom, ifall IFK vågar. 

Baggesen slår fina inlägg med sin vänsterfot men kan inte försvara. Han är ung, oerfaren och blir lätt yr. Som borta mot Häcken där han var uppe på läktaren och försökte köpa ”en pølse med risted løg ogbrød” flera gånger. Det har också varit motståndarnas matchplan i de matcherna – att konsekvent anfalla på högerkanten.  Det innebär också att man låser fast Arnór Sigurðsson längre ned på planen för att hjälpa sin stackas desorienterade lagkamrat.  Vågar man låta islänningen slippa ge understöd kan allt hända.