”Relationismens” ursprung: ”a five man tai chi”

Språkrådet har tagit med Malmö FF:s nya fotbollstaktik i sin lista på svenska nyord: ”Spelsätt i fotboll som utgår från bollens position på planen istället för vilka ytor som ska täckas”. 

Det är fel! 

Relationism, enligt Henrik Rydström, innebär att bollförande fotbollslag samlar flera spelare på en liten yta för att med korta, snabba passningar och ständig rörelse tvinga motståndarna att omgruppera sig vilket leder till stora ytor nära motståndarnas mål. Fotbollstränaren själv använder ofta filosofiliknande begrepp för att beskriva spelidén. Jag gillar det men det ställer till problem för uttolkarna i media. 

MFF ”relationerer” vanligtvis på vänsterkanten men, mindre uppenbart för Sydsvenskans fotbollsexperter, även vid mittlinjen där felvända innermittfältare väggar med försvarare för att de senare ska kunna slå raka passningar förbi och genom motståndarnas mittfält och eventuella forwards eller mittfältarna vända och slå samma passning rakt genom mittfältet eller ut på kanten. 

När man ser tyska Bayer Leverkusen spela så här, utan att mig veterligen kalla det något, är koncentrationen av spelare lika stor vid mittlinjen som ute på kanterna nära straffområdet. Men det är exakt samma princip. Med korta, snabba passningar och ständig rörelse skapar man andra passningsvinklar och perspektiv. 

Till SDS:s försvar ska sägas att fotbollsexperter i media verkar ha väldigt svårt att greppa det här – The Guardian hade i förra veckan en överlång artikeln om Xabi Alonso och Leverkusen utan att med ett enda ord försöka beskriva deras spelidé – vilken är grunden till megasuccén.

I huvudsak är det samma tänk som Pep Guardiola introducerade i Barça för 15 år sedan men vid eget straffområde. Då handlade det om att locka motståndarna att våga pressa högt för att sedan spela förbi dem och så hade Messi plötsligt gigantiska ytor istället för att möta tio långsamma men jättelika motståndare i offensivt straffområde. 

Framförallt ”relationismen” på mittplan är identisk med denna ”filosofens” antika idé: att locka upp motståndarna och därigenom skapa ytor bakom deras mittfält. Ständiga trianglar med passningar på ett tillslag och rörelse. 

Jag har ett minne av att Pep sagt att han, och de andra som började med det här, hade hämtat inspiration från NBA-basket (coach Phil Jackson och Chicago Bulls) och ”triangle offense”. Det innebär att du skapar en triangel där bollföraren hela tiden har två utmärkta, korta 60-gradiga passningsalternativ. Om det ena täcks passar du ”tredje spelare” som då har en annan vinkel och att helt oskyddat passningsfält – i en triangel. I ständig rörelse. 

Jag finner följande i ”More Than a Game” av Phil Jackson och Charley Rosen (Seven Stories Press – 2001). 

Så när Henrik Rydströms beskrivning av  ”relationism” av vissa skeptiska fotbollsjournalister uppfattas som lite flummig (inte felaktig som Språkrådets definition) så har de ganska rätt: a five man tai chi! 

Tai chi är en yogaliknande kinesisk träningsform och försvarsteknik där den mentala koncentrationen är lika viktig som de ofta långsamma fysiska rörelserna. Ifall den utövas i grupp uppstår en mental energi som liknar Rydströms ursprungliga beskrivning av ”relationism”.  

Tre eller fyra MFF-are tänker och agerar likadant i samma ögonblick (synkront). Det är oerhört mycket svårare för de fyra motståndare som ska markera och försvara MFF-arna att tänka synkront eftersom de saknar både triggerpunkter och träning för det. De enda gånger försvarsspelare försöker tänka synkront är med offsidelinjen. Den har de kämpat med i hundra år och ändå tänker och agerar de ofta individuellt och självständigt varefter det raka idealet blir snett eller spetsigt.  

I intervjun i SDS frågar journalisten aldrig Rydström ifall han tycker Språkrådets beskrivning är korrekt. Samtidigt använder ’Rydström ett ord som inte finns – ”vedtaget”. Det är rätt kul i det här sammanhanget. Kanske gör han det för att skämta med journalisten, kanske sa Rydström trots allt ”vedertaget” men journalisten tror det heter ”vedtagen”? 

”– Att kalla det ett erkännande låter ju för starkt, men det [ordet] har blivit vedtaget på ett sätt som man kanske inte alltid tror att saker ska bli. ” 

Det är inte lätt med ord! Speciellt inte i fotboll!