IFK Norrköping – två poäng ovanför kvalstrecket Del 1: Lagkaptenen med 11 allsvenska minuter

Serien började med Halleluja. Nu har det fastnat i halsen. 1 maj 2026 har IFK Norrköpings herrlag andningssvårigheter.   

6-0 mot värste konkurrenten i premiären skapade förväntningar. Efter det var Värnamo tagit tre stabila segrar och IFK en tursam trepoängare. Att förlora borta mot ÖSK var OK, att bli utspelade av Bois i Parken är det inte. 

Här finns flera, tydliga indikationer på problemen. Ett av de mest anmärkningsvärda är Totte Nymans andra huvudskada på lite drygt en månad. Tillräckligt många problem för att ställa en tråkig diagnos och till slut försöka tota ihop en positiv prognos. Men det är fan inte lätt.  

Noel Sernelius har spelat i allsvenskan. I sammanlagt 11 (1+5+5) minuter. Han hann röra bollen? Nu har 19-åringen även gjort tre matcher i Cupen och så fyra i Superettan. I Eldars IFK är det tillräckligt för att vara lagkapten. 

Noel är säkert en bra och hyvens grabb. Han har utmärkt attityd på plan men han är inte den ledargestalt IFK ska luta sig mot för närvarande. Den där armbindeln han bar en dryg halvtimme mot Bois i Parken påminner mer om en löpsnara eller nåt som stasar och stoppar blodflödet. Så man kan ta ett par rör blod och analysera vad som är fel. 

Den som borde burit bindeln, sett till erfarenhet och ålder, var naturligtvis Tim Prica. Han verkade sugen på rollen efter att ha munhuggits med sura supportrar efter matchen. Prica saknar både det omdöme och den karaktär som krävs för kaptensrollen. En lagkapten går först, Tim Prica är aldrig först längre, inte ens på bollen. Inte ens på andrabollen.   

Ifall han saknade vilja vet jag inte men han lyckades inte göra en trovärdig viljeansträngning. Under matchen. Han var kanske planens sämste spelare och fick i NT oemotsagd förklara den pinsamma förlusten med att IFK hade ”marginalerna emot sig”. 

Med tanke på motståndarnas många chanser och ribbträff var det snarare tvärtom. Bois borde vunnit större. Insatsen var så svag att t o m Christer Gustafson gav några spelare icke-godkänt i betyg. Nästan en unik händelse i sig.  

Varför man förlorar beror huvudsakligen på de val tränaren/sportchefen gjort. I stort och i smått. Dess yttersta konsekvens är Noels onaturliga upphöjelse. 

Eldar/Jurelius har skapat ett lag som nästan helt saknar erfarenhet, ledarskap och i viss mån även kvalité. När Erikson och Neffati saknas faller försvaret ihop. När Nyman går av kan man varken skapa målchanser eller pressa. Och pressen är det fundamentala i Eldars taktik. I den ingår även Theo Krantz högerfot. Resten av Krantz verkar inte intressera tränare Eldar. 

Det finns säkert flera förklaringar till varför Eldar fortfarande är en Superettantränare men två av de viktigaste är övertron på den egna spelidén och oförmågan att förstå vikten av ledare på planen. Han som i TV/video-intervjuer aldrig verkar titta på varken intervjuaren eller in i kamera. Eldar väljer att vika undan blicken och titta ned i marken. Han blir inte en sämre människa för det men kanske är det en del av förklaringen till att han inte förstår vikten av att ha en ledare på planen som spänner blicken i sina lagkamrater? Inte enbart en som står och hetsar och gnäller mot Curva Nordahl efter matchen. 

Lägg där till att hans självständighet jämtemot sportchef och ordförande förmodligen är starkt begränsad. Eldar trodde att IFK var ett karriärsteg i rätt riktig. Det kanske det är mer det blir inte så enkelt som han trodde.  

Jag återkommer till hans misslyckade spelidé i en annan text och vill här bara ge min förklaring till varför IFK med 1-1 och aggressiv fotboll och hög press kunde falla samman så totalt som man gjorde efter att Totte Nyman och Dagerstål lämnat. 

Utbytta:

34-årige Totte skadad

29-årige Dagerstål som fortfarande är i en rehabroll var totalt slut efter 57 minuter. Ett planerat byte som borde kommit långt tidigare.

28-årige Ryan Nelson – för att han inte var tillräckligt bra. Han blir dessutom alltid utbytt. 

21-årige Weber är den första mittback jag sett som aldrig klarar att spela mer än 70 minuter. Jag tror han har en allvarlig skada som borde behandlas. Jag tycker inte som tränaren att han håller allsvensk klass. Fast han kanske gör det, ifall han är frisk och inte skadad? 

Utan de två erfarna IFK-arna spelade hemmalaget med en elva vars snittålder var 20,4 år. De förlorade 0-1. Sedan sänktes snittåldern till exakt 20. De förlorade också 0-1. 

Erfarenheten av elitfotboll i betydelsen högsta nationella serien eller Superettan hade efter veteranernas uttåg i princip endast Tim Prica. Och i viss mån Axel Brönner. Resten var spelare som a. inte spelet elitfotboll. b. fortfarande var tonåringar (utan 24-årignen och 18-åringen hamnar snittåldern på 19) c. i princip helt saknar erfarenhet av svensk elitfotbollskultur och d. inte ännu förstått hur de ska spela som tränaren drömmer om. 

Under de förutsättningarna var det inte så konstigt att Bois vann andra halvlek. Jag tycker snarare det var stort av de här pojkarna i Parken att utan ledare på planen inte släppa in fler mål och förlora större.  

Varför Eldar Abdulic ändå insisterar på att kasta in så många, så unga och så oerfarna spelare samtidigt förstår jag inte. De blir ju knappast bättre av att tvingas spela med lika osäkra och nervösa lagkamrater. Jag förstår inte…. Eller, jag tror jag vet och det skriver jag om nästa gång.