Hela Sverige håller på MFF

Tar chansen och skriver något som absolut inte varit aktuellt sedan 1979, om ens då. Jag tänker på dagens landskamp i damallsvenskan, derbyt mellan FC Rosengård och Malmö FF. En match mellan tre fotbollsklubbar varav åtminstone en är dansk.

I begynnelsen representerade IFK Malmö den lokala damfotbollen. MFF tog över och lade för snart 20 år sedan. Det blev sponsornamn (LdB), det blev byggprojekt. Två kompisar, en miljardär och en S-pamp, tänkte bygga på Hästhagens IP och tog laget som gisslan. 

Ett tag var FC Rosengård ett närmast revolutionärt och framgångsrikt projekt som krävde respekt och rättvisa för damfotboll. Sedan började man rekrytera fel ledare som rekryterade fel spelare och så sjönk man tillbaka. Till förmån för Häcken och Hammarby. Nu är man köpta av FCK, ”Byens hold” som själva vägrat satsa på damlag och överlåtit den scenen åt konkurrenterna Brøndby. 

FCK ska investera ca 100 miljoner i FC Rosengård för att konkurrera med MFF om pojktalangerna i södra Sverige och samtidigt bibehålla fasaden av att man inte är kvinnofientliga. Men pengarna till tjejerna är något nödvändigt ont och resultatet har kommit direkt: kvalplats i damallsvenskan. 

MFF har, sedan styrelsen efter sju säsonger och åtta bedrövelser lyckades övertala gubbarna på ett årsmöte att börja med damlag, nu tagit sig till allsvenskan. De är favoriter i derbyt som måste ses som en första kraftmätning mellan FCK:s kolonialiseringsambitioner och det malmöitiska fotbollsarvet. MYCKET prestige med andra ord och ett skäl till att jag lämnar min exil vid Vesterbros hjerta och tar tåget över bron.