IFK Norrköping – två poäng ovanför kvalstrecket del 2:  vilken verklighet väljer Eldar – matchen eller taktiktavlan? 

Eldar Abdulics fotbollsfilosofi består i korthet av hög press, kompakt lag, snabb återerövring och offensiva ytterbackar i centrala positioner. 4-3-3 på pappret offensivt medan man snarare har ambitionen att spela 4-5-1 på egen planhalva. Utan att riktigt ha de spelare som krävs.  

Den som initierat pressen och som de andra är beroende av är Totte Nyman som dessutom ska göra målen. När inte han är med, på grund av trötthet eller de två huvudskadorna, fungerar varken pressen eller målfarligheten. 

Eldar Abdulic har ett mittfält bestående av snabba, klena, kortväxta, unga/nya spelare med bra teknik. De är funktionella när det kommer till press men har svårt att försvara och förlorar de flesta närkamper. 

Han satsar på en målvakt av Division-1 klass för att Krantz är bra med fötterna men han har orsakat två raka poängtapp på grund av stora misstag (men får ändå alltid minst ”godkänt” i NT). Han satsar på en backlinje som är billig, ung och kanske kan säljas med förtjänst i framtiden. För när alla NT:s experter var rörande ense om att Weber och Tamba skulle vara mittbackspar framför Krantz så var det för att Abdulic/Jurelius bestämt sig för det, sagt så. Vilket gav de två som nu inte borde starta/platsa överstort förtroende på försäsongen. 

Verkligheten har visat sig annorlunda. Allting såg perfekt ju ut mot Värnamo. Sedan har motståndarna läst IFK, plus skador och det konstanta fysiska, beräknade, underläget – IFK vinner få närkamper för att man har ett lag och en trupp som är bra på att springa. IFK känns, efter fyra matcher i Superettan, inte längre som en självklar allsvensk återvändare. 

Med Totte skadad och Neffati och Erikssons frånvarande saknade man sista 30 mot Bois såväl ledare, vilja, samordning som fysik. Det blir inte bättre av att målvakten är nervös, inte behärskar spelet i luften och gör många stora misstag. Det smittar. 

Att inte omedelbart identifiera vilka spelare som var bäst utan istället uppenbarligen av en eller annan anledning ha vissa favoriter som till varje pris skulle starta har visat sig kostsamt.  

Weber tvingas ständigt halta av. Tamba….  …ifall man precis är inbytt ska man kanske inte försöka sticka in foten under en bollförande spelare på väg ut ur straffområdet… För varje gång jag ser honom känns det faktum att han startade fem raka matcher under den kritiska tiden på hösten alltmer absurt. Han är knappast det Christer Gustafson brukar karakterisera honom som: ”stabil”. 

Så oviljan att ta med andra spelare än de som passar tränarens filosofi har nu orsakat två raka förluster varav den andra var en match IFK verkligen borde ha vunnit – med andra spelare. Med Mitov i mål, Fransson i backlinjen eller som balansspelare, och någon av alla de andra äldre erfarna spelarna kvar. Jag är övertygad om att ifall IFK behandlat Fransson med den respekt han är värd hade han inte varit skadad. 

Jag kan inte heller vara säker på att Mitov är bättre än Krantz i dagsläget eftersom jag inte sett honom efter Degerforsmatchen men hans erfarenhet och auktoritet är vad en svag, virrig och oerfaren backlinje behöver. 

Det känns som om de flesta, för att inte säga alla, nya spelare har kontrakterats för att de a. var billiga och b. kan springa. Du har ingen balansspelare utöver 18-årige Brönner, du har ingen målskytt förutom Totte Nyman. Är det någon av alla de nya som bänkar över 75 kilo?  Ja, Tamba kanske (ifall man räknar honom som ny) men då får hans fysisk och överdrivna vilja att visa upp den enbart negativa konsekvenser. 

Det illavarslande, förutom ovanstående, är också att motståndarna lär sig hur IFK spelar och vilka svagheter man har. Tycker Boismatchen var ett utmärkt exempel på hur motståndarna utnyttjar IFK:s svaghet på mittfältet. Så kommer Eldar våga avvika från sin filosofi i Falkenberg?