Stabil IFK-seger mot serieledarna

Det var omvända världen. Laget som relativt överlägset ledde Superettan såg ut som ett mediokert lag i näst högsta serien, bortsett första tio minuterna. Man backade hem, försvarade lågt, stod på hälarna och satsade på långa bollar. 

IFK Norrköping, framförallt i första, låg högt, vann gång på gång andrabollarna och tog hand om de långa bollarna upp mot mittlinjen. Och så började man om, med tålamod och rörelse. Hela tiden rörelse. Att löpa mycket och alltid erbjuda passningar är hemligheten bakom Eldars alltmer positiva projekt. Av alla de etablerade lag man trodde skulle konkurrera i toppen är det blott IFK som lyckats, hittills. Öster verkar vara på väg, HIF kommer även om det inte alls syns än och trenden kan tydas vara i motsatt riktning.  

Toppen har hitintills utgjorts av två storväxta, biffiga hallandslag som spelar ungefär samma rustika fotboll. Inte mycket talang men med ett taktiskt välutnyttjat överskott på fysik och cynism. 

Efter 12 omgångar står det klart att ett väldigt löpande och passningspositivt gäng IFK-are blandar sig i leken. Jag tippade den 15 maj (efter en dålig match mot Nordic hemma) IFK som etta till sommaruppehållet. Känner mig trygg i det tipset. 

Fundamentet har satt sig, Eldar har fått de flesta spelarna att tro på hans projekt. Han har också haft modet att gå emot klubbledningen vad gäller speltid för framförallt Tamba + Weber och satsat på ”sistaminuten-Opsahl+ Anton Eriksson.  Noel Sernelius, vårens spelare, har lyckats efter att han sluppit spela vänsterback med riskbeteende. Han borde spela ännu högre upp på plan men den övergripande känslan är stark, Kamraterna klickar. 

2-0 mot Varberg bekräftar att IFK borde kunna dominera mot alla lag i serien, på bra och jämnt underlag. Med rätt spelare i startelvan.