Det är inte enbart den monumentala självgodheten eller hans pinsamma försök att framstå som expert på fotboll. Det är hans existens som ”Homo Kommentator”, kommentatorsmänniskan. Vad kommer framtidens sporthistoriker tänka när de gräver upp Härenstams kommentatorskarriär och tror han är representativ svenskars fotbollsintresse på 2000-talet?
Jag tycker det är djupt problematiskt att Chris Härenstam varit förste fotbollskommentator i SVT i decennier utan att varken förstå eller vilja förändra sig. Hans självbild är alltid viktigare än jobbet.
”Utmärkt försvarspel”, säger han när Madueke i en närkamp i det yttre av straffområdet faller handlöst. I sextondelen mot DR Kongo.
Glenn Strömberg säger ingenting. Han har betalt för att inte vara alltför kritisk eller ifrågasättande av Härenstams misstag eller okunnighet. Fast ibland kan inte ens Strömberg hålla tyst. Senare i matchen kommer några kortfattade nyanseringar av Härenstams mest pinsamma misstag men nu håller han tyst. För varken han eller vi tittare är säkra på det – bara att det ser ut som om backen i DR Kongo enbart går på spelare och inte bollen.
Det går två, tre minuter så får vi se närkampen i närbild, och slow motion. Ur två perspektiv.
Madueke löper in i straffområdet, tvärstannar, slår bollen bakåt och backen sätter upp båda armarna och händer mot Maduekes hals och ansikte och trycker till. Innan han tar bollen. Det är en lång, grundlig repris. Det var en solklar straff.
Man förväntar sig att SVT:s två experter ska kommentera bilderna, speciellt som de tidigare har missförstått situationen. De ska ju guida, vägleda och förklara det vi ser. Men nej. Inte ett enda ord. Inte ens Härenstam har mod eller journalistisk etik nog att korrigera sitt ursprungliga, totalt felaktiga, påstående ”utmärkt försvarsspel.
Sådana här situationer är Chris Härenstams arbete knökfullt av. Rabblar en massa fakta men när det kommer till förståelse av fotboll så det alltid på knattenivå.
Ps ”Dr Murkes samlade tystnad” är en genial och grovt satirisk novell av nobelpristagaren Heinrich Böll. Om ett Tyskland som nyss förlorat nazismen men där katolicismen består. Som en evig nödlösning på maktens krav på auktoritet och kontroll. Om att redigera bort ”Gud” ur ett radioprogram.
Pss Bilden från Gotveds 120-åriga träningslokal mitt i Köpenhamn.
Lämna ett svar