Lasse Anrell

  • ”Ravelli är dumkåt”

    Alla böcker om Hammarby IF är en form av navelskådande krisbearbetning. Lasse Anrell är den grönvita genrens egen guru. Han har varit mycket ensam, skriver han. Med naveln. Och krisen. Sedan ”hösten 1970”. Ensam med sina starka kärleksfulla, mycket negativa känslor för Hammarby. Ofta direkt efter en välsignad slutsignal slår nästa omgångs ångest klorna i…

    Read more →

  • Läser Croneman

    Han hade en utmärkt krönika i DN nyligen. Om SVT:s hejarklacksledare och sportspråkets brist på nyanser. Ordet katastrof lät faktiskt lite fel den dagen sju människor knivhöggs i Vetlanda. Ett misstag i den svenska vallaboden kanske inte fullt så allvarligt? Eller? Det handlar inte heller om spontana reaktioner och infall utan ett försök att fullt…

    Read more →

  • Sportbladets historia om ”Henke med hjärtat i HIF” påminner mig om när Aftonbladet begick ett ännu grövre pressetiskt övergrepp – åtminstone ur ett sjöholmskt fotbollsperspektiv. På den tiden då det fortfarande inte alls var pk att gilla fotboll, d v s på 1980-talet, gjorde Lasse Anrell ett långt jobb om kändisar och klubbtillhörighet. Pappa var…

    Read more →