Stolpkramaren Sandqvist

MFF:s stora problem är att man inte gör tillräckligt många mål. Ett mindre problem men likväl ett problem är att man släpper in fler mål än man borde.

En orsak är Jonas Sandqvist. Det bör påpekas att han gjort en betydligt bättre vårsäsong i år än i fjor. Då släppte han in billiga mål i varje match.  De flesta av de målen ansågs dock i pressen ha varit otagbara.

Likadant i går.  Ingen, vad jag har sett, har lastat Sandqvist för 1-0 målet. Och ändå hade det kunnat undvikas om han bara tagit ett steg ut. Då hade han fått bollen på fötterna. Större än så var inte vinkeln. Men Sandqvist stod, som så ofta, kvar på mållinjen, som en nervös stolpkramare.

Likadant vid vad som verkade vara en lam lobbliknande nick i andra halvlek. Sandqvist stod kvar på mållinjen och kastade sig sedan i hela sin längd och tippade bollen till hörna.

Såg snyggt ut.

Om Sandqvist varit 180 cm hade jag haft större förståelse för hans rädsla att lämna linjen, att inte nå upp på höjdbollar. Men Sandqvist hade enbart behövt ta ett eller två steg ut så hade han skurit av bollbanan och nicken hade hamnat rakt i bröstet på honom.

Fler tillfällen då han stått alldeles för nära mållinjen; 1-0 i Göteborg. 1-0 på Söderstadion, 1-1 mot Djurgården o s v . Det är inga mål man kan lasta honom för men han hade haft större chans att rädda om utgångspositionen var annorlunda.

Jag ska inte göra en Majlard och påstå att det är hans uppväxt i Landskronatrakten som orsakat bristen på mod. Men nåt fel är det!

Om MFF tänkt bygga ett guldlag till nästa säsong borde man kanske börja fundera på målvaktspositionen.