Till försvar för Robert Åhman Persson

Fotbollssupporterns logik liknar alltför mycket en löpsedel.

När det blåser emot vill man gärna ta rygg på någon, hitta en simpel, namngiven förklaringsmodell. Som supporter till en fotbollsklubb väljer man då gärna spelare med mindre förankring till hemstaden och / eller de som inte presterat i förhållande till lönens storlek.

Eftersom Malmö FF spelat bra fotboll men missat chanserna borde rimligtvis supportrarna välja en av de allra grövsta målsumparna, typ Daniel Larsson, eller Agon. Men världens mest desorienterade ål får inte kritiseras och Daniel Larssons snabbhet kittlar ännu guldförhoppningarna precis som Labinots teknik och billig sprit gör. Supporterlogiken väljer då Robert Åhman Persson som skyldig.

Nästan profillös, ickemalmöit, lika lång och omständig med boll som hans namn. Gör sällan något spektakulärt. Ingen citatmaskin heller. M a o ett utmärkt mobbingoffer.

RÅP var förfärlig som mittback förra året. Absolut. I år, som defensiv mittfältare, tycker jag han har varit ganska bra. Förädlas är väl inte rätta ordet men med tanke på åldern och attityden tror jag han kan fortsätta utvecklas. Så länge han inte tvingas bli alltför offensiv eller pressas alltför hårt. Hans passningsspel är inte överdrivet bra samtidigt som det är en position där bolltapp ofta får stora konsekvenser. Jag tror han hinner tänka lite för mycket ibland, kan inte undvika att ängslan hinner sippra in i som kan kallas passningsmedvetandet. Och när vi ändå håller på –  han är, liksom många andra MFF-are, alltför passiv vid fasta situationer i eget straffområde.

RÅP täcker stora ytor, läser spelet bra, vinner många närkamper. Han har varit duktig, bland lagets absolut bästa mot framförallt Djurgården och i matchen mot IFK Göteborg då han sluppit ha så mycket boll och kunnat koncenrera sig sina egna uppgifter. OCH. Det är inte RÅP:s jobb att göra MFF:s mål.

Problemet är med andra ord att RÅP:s stora styrka som fotbollsspelare är utan boll. Han väcker inte några drömmar, han tjusar aldrig. Han är en renhållningsarbetare som sällan eller aldrig får beröm, förväntas bara göra sitt närmast osynliga jobb. Näst målvaktens  är RÅP:s roll  i ett fotbollslag den sämst betalda. Dessutom är mannen blott reserv, en komplementspelare istället för den exklusiva värvning som gick sönder efter första matchen. RÅP däremot, han och hans fula löpstil, frustar vidare, match efter match.